Rock 'n' Roll

Ska åka iväg å jobba med mina vänner i the Sewergrooves, det ska bli jäkligt skôj. Vi åker i eftermiddag, de ska plocka upp mig på jobbet i Bromma vid 3-tiden och sedan drar vi direkt. Det var ett tag se'n som man drog iväg och hade en rock-helg. Visst skulle man helst vilja lira själv men det här är "second best" till att stå på en scen.

Club Sisters i Söderhamn är målet för kvällen och jag åker med som chaufför, råddare, ljudtekniker m.m. Man vet aldrig hur såna här resor slutar, det kan gå vilt till, får se om det blir något bra Rock 'n' Roll-minne att berätta efter helgen

The Sewergrooves är oförtjänt okända i Sverige, faktist (och tyvärr) mest kända för att de hade Robban Eriksson (Hellacopters) på trummor i några år i början av sin "karriär". Ett riktigt jäkla bra band bland många andra som aldrig får den där STORA chansen de så väl förtjänar. De har kajkat runt i 10 år, varit på ett stort antal Sverigeturnér, några Europaturnéer och en USA-sväng. De har släppt många plattor, som ingen bryr sig om. Det är ett tröstlöst slit men de ger inte upp. Det är är fantastiskt och lite märkligt hur många riktigt bra men okända band det finns i Sverige som väcker uppmärksamhet utomlands men som inte når ut på hemmaplan.

Diane Bombshelter i klänningen

För några år sedan blev min Kära tillfrågad av Diane Bombshelter (hon heter så), från Tucson Arizona, om hon kunde sy en bröllopsklänning till den kommande "stora dagen". Diane hade hittat Käras web-sida genom att klicka sig via ett par svenska band. De lyckliga tu valde att åka till Sverige på sin honeymoon p.g.a. sin kärlek till den svenska rock-scenen, Diane hade då aldrig varit utanför USA. Vi möttes givetvis upp och tog Don & Diane på en sväng i Stockholm som dom var grymt glada åt. Eller som Diane sa; "Såna här ställen skriver dom aldrig om i turistguider..." och det är man ju ganska glad för.

Jag, Diane, Don & Sussi i källaren på Br. Olssons

Got the blues...

Fan vad jag är less...
Det är inte mycket som känns speciellt kul just nu.
Mitt jobb är astråkigt... Har inget band att spela i...
Å den förbannade vinterkylan bara fortsätter...
Kanske grundar sig deppen delvis i vädret. Har hört talas om vårdepresioner, kan vara...? Men det har jag aldrig haft förut - tror jag.

Jag lider hursomhelst helt klart av the blues
Visst borde det vara lite av "...my woman's left me...aint got no money" och sån't i livet för att vara riktigt "blues" men Hustrun är min kärlek och respirator - och det kan man ju inte leva utan. Och faktist rätt gott ställt ekonomiskt för stunden.
Va' fan har man att klaga på...?

Bajen

Bandy är inte min sport.

Jag har ett stort hjärta för Bajen men trots det så kan jag inte engagera mig i ännu en finalförlust i bandyn. Bandy är, och kommer alltid i mina ögon att vara, något för landsorten med portföljer och dess innehåll, korvgubbar, härliga dialekter m.m. Nu handlar det inte om att vara medgångssupporter eller en dålig förlorare. Att förlora betyder inte alltid "hänga med huv'et" man bör se det positiva och helheten - att kunna gå så långt i en lång turnering är ju skitbra.

Jag minns finalserien i fotboll 1982, Bajen vann med 2-1 den första matchen borta på Ullevi men blev sedan överkörda av IFK Göteborg i mötet på Söderstadion, 1-3 vill jag minnas, men det var fan i mig inga sura miner bland mina kompisar - det var fest - vilken framgång för Söderbröderna. Visst var det förbaskat kul att Bajen vann allsvenskan i fotboll 2001, det var snorstort och det var egentligen ärligare att hamna i topp 2001 än att lira bra i slutspelet 1982 men det laget som lirade -82 var ett grymt gäng - vansinnigt roliga veckor då på hösten -82.

Har egentligen lite svårt för de här varianterna med slutspel. Det bör vara en rak serie - alla möter alla, hemma och borta (utom i VM och liknande, där räcker det med en match) - klart.
Se på OS-hockeyn t.ex. - visst fan var Finland det vinnande laget sett till grundserierna. Om slutspelet arrangerats som en serie med de bästa lagen från gruppspelen hade Tre Kronor inte stått som segrare, jag tycker att det hade varit ärligare.

Hoppas den här förbaskat ihållande vintern snart är slut så att fotbollssäsongen kan dra igång. Premiärmatcherna är ju planerade till den 1/4 och hela Sverige är en isklump. Många matcher måste säkert skjutas fram ett par veckor.
Sedan ser jag förstås fram emot fotlbolls-VM i Tyskland, det blir sportfest oavsett hur det går för Sverige.

Lite kul...?

Ett ljudklipp som Andreas vill tipsa om.
Läs mer vad det handlar om på hans blogg.
Tanka hem härifrån Clock

En låt kanske...?

Tänkte bjuda på en låt jag gjort, en första mix av en låt jag jobbat lite på de senaste dagarna.
Låten heter "747", klicka på bilden för att ladda hem. Ibland strular servern lite så man inte får hem hela låten - försök igen, filen är c:a 4,4MB stor och låten ska vara 4:42 lång.

Den har ingenting att göra med Kents låt med samma namn (visste inte ens att de hade en låt med det namnet innan jag gjorde den här).

Handlar om det där ovissa som många undrar över, vad händer när man dör?
Kommer man till himlen? Eller trillar man ner till "Old Nick"? Eller kanske poff, ingenting...?
Kontentan och slutklämmen i refrängen i texten är
"The closest I will ever get to heaven /
is at the top deck at a seven-forty-seven"

Den ska få ytterligare en del, eller snarare jag ska göra om musiken helt i sista versen. Måste dit något som bryter av lite från det övriga i den, en s.k. M8 (Middle Eight). Därmed kommer jag att lägga helt ny sång, som här låter ganska krystad. Även själva ljudbilden ska få en putsning, kan generellt bli mycket bättre. Kanske upp lite i tempo...?

Allt inspelat hemma i vardagsrummet till grannarnas förtret . Näää, så farligt är det inte - trummaskin, hörlurar och digitala effekter är det som gäller, nästan inga akustiska ljud förutom sången.

Mina gitarrer Dolly, Deborah & Basen har fått lufta sig.

Det brummar i kroppen...

Håller just på och tillreder mig ett glas (dubbel, det är ju fredag ) .
Ja, ja, jag vet att det inte är bra för magen med Treo men det skiter jag i (av?).

Försökte igår kurera mig med
, och -

Tycker att det gick ganska bra, kände mig i.a.f. bättre för stunden
och det är väldigt OK även idag - men lite brum är det kvar i kroppen.

Snart är det helg och då ska jag power-vila.

Jobba när man är krasslig....

Usch va' segt det är att vara så jäkla dumsnällt plikttrogen. Rosslig och hängig som man är går man ändå till jobbet, tänker att det är ju snart helg och så sjuk är jag inte så att det är sängläge. På mitt jobb är jag grymt ensam på min position och vet att det är ingen som gör mina åtaganden om jag är borta, därmed kommer jag ha dubbelt upp när jag är tillbaka.

Nää, dags att ta en morgonfika nu.

En vanlig fredagskväll...Not...

Tänk vad konstigt det kan bli ibland. V hade just ringt och stämt av om vi skulle ha sällskap hem på T-banan och visst skulle vi det, tyckte jag. Tajmingen var bra på alla sätt och vis och jag såg fram emot hemfärd och en lugn kväll, kanske slinka in på någon najs pub för en stilla bärs på vägen hem.

Klockan är runt tre på e.m. - Då ringer det på min mobil. Först lite tveksam om jag skulle svara eftersom jag inte kände igen numret men jag tryckte i.a.f. på svara-knappen;
"Hej, jag heter Magdalena och ringer från Renck Åkerlund Films AB. Vi hittade dig på Statist.se och vi tror att du skulle passa perfekt för en roll i en video vi håller på och spelar in."
Visst, jag hade registrerat mig på den sajten http://www.statist.se/common/viewExtraDetailsPopup?personId=41946 när jag gick arbetslös i höstas och hade inte tänkt så mycket mer på det, inte aktivt sökt någon roll.
"Hur snabbt kan du komma till Filmhuset? Har du bil? Jobbar du? Kan du ta ledigt....?"
"Eeehhh....va'....? Vad är det här? Berätta mer!!!" svarade jag.
"Jo, vi måste snabbt ha en casting för vi behöver en avdankad rocker för den här rollen och du verkar stämma bra i profilen. Johan Renck regisserar och ..."
Jag avbröt - "Va', vad lattjo - jag har råddat åt honom förr när han lirade som Stakka Bo..."
"Men vad bra, då känner ni varandra." sa hon och fortsatte - "Det blir en del avklätt men inget fult, du får behålla underkläderna på - Är det OK med dig?"
"Visst det är lugnt", svarade jag, "har inga problem med det".
"Du kommer att ha en ung tjej som motspelerska och ni ska "hänga" i en soffa när vi filmar......"
Nu började jag inte bara bli väldigt nyfiken, jag började bli orolig också. "HÄNGA I EN SOFFA MED EN UNG TJEJ....????" Vänta nu...
M förklarar vidare;
"Det kommer att filmas så nära att det kanske inte ens syns vem som är personen på videon, det kommer att bli mycket hud, skäggstubb, kanske navel, brösthår... - Har du hår på bröstet?"
"Ja, någon ryamatta är det inte frågan om men visst har jag sju spridda och tre i klunga på mitt bröst."
"Jag tror det här blir bra - Kan du ta en taxi och lägga ut pengar...?"

Sagt och gjort, jag avslutar mitt arbete för dagen, säger till chefen att jag går lite tidigare, ringer V och berättar lite vad det handlar om och att vi inte kommer att ses på T-banan, meddelar Hustrun vad som är i görningen, går bort till taxistolpen och swischhhh......

Till Filmhuset anländer jag vid fyratiden, där blir jag varmt välkomnad av teamet och snabbt in i en sminkloge med M och fotografen Turid som ber mig att ta av mig kläderna (men behålla kalsongerna på). Blir fotograferad och de beundrar mitt blåmärke i ryggslutet (efterverkningar från skridskoturen förra helgen). Har ett snyggt skrapmärke strax ovanför naveln som även det väcker beundran. De gillar även den rika förekomsten av fräknar på min kropp. T plåtar i lite olika vinklar, ljus och distans. Sedan pinnar hon iväg och ska visa upp resultatet för Johan som har sista ordet. Det dröjer inte många minuter tills hon är tillbaka och säger att jobbet är mitt.....visserligen i konkurens med endast en snubbe till men ändå.... Vad har jag gett mig in på...?

Det är då det slår mig - Jag vet inte ens vilket band det är som håller på och gör en video. Jag menar - Johan har ju för fasen jobbat med Madonna, Kylie Minogue, Robbie Williams, All Saints..... Vad ska jag vara med i...? Vilken stjärna ska stå och glo på mig iklädd endast kalsonger...?

Nu var det inte så farligt med den saken, bandet är det relativt okända svenska
Revlon9 som ska lanseras hårt. Skivbolag i Frankrike som finansierar och så vidare. Två trevliga tjejer och en kille som kommer och presenterar sig och skakar hand å så där.

Så dyker min "motspelerska" upp vid sex-halvsju. En söt 21-åring som heter Josefine och kommer från Vetlanda. Hon låter som Lena Ph (jag stör mig inte på dialekter utan tycker tvärtom att det är charmigt, hon är dessutom sötare än Ph ).
Vi bekantar oss - Först lite blygt (hon) och trevande (jag) men ganska snart visar hon sig vara en trevlig och glad skit som jobbar i en skönhetssalong och det här ska nog bli bra. Hon är fullt medveten om den ringa kostymering vi ska ha och har inte heller några problem med det. Likaså är det även för henne första gången i såna här sammanhang.

Det är segt som tusan, mycket väntan och åter väntan. Man får besked att "Nu ska det bara göras....och se'n är det dags för er...lite matpaus behöver vi nu och se'n..."
Klockan är c:a nio när man äntligen får gå till sminkelogen och där blir jag sminkad av en "söt pojke" som heter Oliver. Jag får en hårklippning av proffset Erika på köpet, tack för det, det började ändå bli dags för ett besök hos frisören som jag nu slipper.
En halvtimme senare sitter man då äntligen i den där soffan. Johan berättar lite hur vi ska agera - Vi ska föreställa ett par som just kommit hem från krogen och vi ska ha bråkat och tjaffsat lite. Hon är rejält mycket yngre i förhållandet och hon har tröttnat på "gubbrockaren", vill göra slut och kasta ut mig. Min roll är alltså att se lite suddigt försmädd och deppig ut och hon ska mest bara se sur ut. Först filmar dom mig ensam och visst är det närbilder minst sagt, de kryper inpå mig så jag knappt kan andas. Efter 40 minuter frysandes i soffan är det dags för Josefine att bli filmad ensam och ytterligare någon halvtimme senare sitter vi båda där halvnakna med ungefär en halvmeter emellan oss . Det enda agerande vi egentligen gör under hela kvällen är huvudvridningar och blickar, kan vara nog så svårt visade det sig.
Till slut är filmen i kamerorna slut och alla är nöjda med vad vi presterat. Det applåderas till höger och vänster. Vi blir lovade kopior av videon när den är klar, ska bli grymt spännande att se resultatet - se hur mycket som används av det som filmats i soffan, det blir säkert inte många sekunder. Kvitterar ut gaget (600.- spänn att läggas i lådan för oförutsedda inkomster) och kan se'n äntligen börja röra mig hemåt. Det fixas en bunt taxibilar och snart ligger Filmhuset tyst och öde ute på det frusna Gärdet.

Äntligen hemma runt midnatt. Sätter mig i köket med Hustrun, knäpper en öl och berättar för henne helt sanningsenligt vad som hänt under kvällen.

Så kan det gå, en fredagskväll inte helt som andra.
Återkommer med videosnutten som jag gärna vill visa er.

Reklam i "det offentliga rummet"

Det här suger hästb***e...



Retar mig något fasligt på den där reklamkampanjen från billiga flybolaget/resebyrån där några unga brats förfasar sig över att "...det satt en Svensson mellan pappa och mig..." och andra korkade budskap.
Vadå "Obehagligt..."???
Är människor som låter "företaget", eller ännu värre - skattebetalarna, pröjsa för att de ska sitta vackert på sina pudrade stjärtar finare än "Svensson"???
Visst, på bilderna är det bara modeller som gör ett jobb men det är själva typen av människor, attityden och budskapet som retar mig, uttalat av samma typ av människior som;

• Inte köper "Situation Stockholm"
• Är för fina för att plocka upp skiten efter sin bjäffsiga hund
• Fortfarande tycker det är OK att smälla i sig gåslever
• Är så snåla att de skriker när de bajsar
• Nolltaxerar i sina 15-miljonersvillor....... o.s.v.

Nä, den kampanjen är inte alls i min smak. Det må vara ironi, eller vad de nu tänkt på när de drog igång denna, men när det bor en hemlös under reklampelaren affischen sitter på så är det inte annat än en spark i nyllet på de som inte har det så gott ställt.

Några andra reklamkampanjer som väckt reaktioner;

Kalle i ägget har redan avhandlats av Andreas men då mest om innehållet i produkten, det räcker så...

Eller Nogger Black...men hallå....märkte inte ens att det var något med konstigt med den föräns det blev debatt.

Med risk för att få på skallen så tycker jag det är fjantigt med den förfasan som en del (läs SL) gjort om Lindex's BH-reklam "We love boobs" . Har diskuterat den med Hustrun och hon har inga problem med den (å inte jag heller). Det är väl ett ganska rakt budskap, skulle kunna tänka mig den på svenska. Att, som SL, acceptera bilden men inte texten är lite underligt.

Vi tycker båda, Hustrun och jag, att OB's "Gör det bekvämt för din mus" är lite söt. Musen ser uppenbart nöjd ut på bilderna :-) . Så glad vill jag att musen ska vara.

Kom och tänka på den kampanj från H&M som var för c:a 15 år sedan, när de hade Anna-Nicole som modell. Vilket jäkla liv det blev!!! Jag körde bud på den tiden och hade bl.a. fotolabbet som framkallde bilderna som kund - Minns att min första tanke, när jag fick syn på bilderna, var att "Äntligen en modell som ser ut som en kvinna, inte en vandrande pinne".

Fyll på med fler hatreklamer, kommentera, bråka med mig, stånga mig......

Nu är det vår...!!!???

Bofink © Jan Joråd

Vaknade 05.40 och kunde inte somna om. Kände efter hur jag mådde och det var inte alls illa - riktigt bra faktist. Konstaterade dock att ländryggen fortfarande värker som tusan efter söndagens krasch på skridskoutflykten (se redogörelse längre ned). Svullen och vackert färgad är ryggen, har lite svårt att röra mig normalt. Tack o lov inga problem med skallen (eller det får nog andra bedömma), som jag slog i ordentligt.
Låg och snoozade till 06.15 då jag kravlade mig upp och stapplade in i duschen. Hustrun kommer ut i badrummet och båda ser lika förvirrade ut, hon något mer borta än jag just uppkliven som hon är.
Därefter en kopp fusk-latte* och lite nyheter på TV. Fågelinfluensa, halkolyckor i syd-/västsverige, uppror i ett fängelse i Irak, lite sportresultat (10-3, 0-1, 3-3...), väderprognosen säger mer snö.

Men stopp nu - vi är inne i mars månad och jag vill att det ska vara vååår. Var är solskenet, fågelkvitter, porlande bäckar, insekter som vaknar, full fart i båtklubbarna, tussilago i dikena, dofterna...? Nä, inget sån't...va' trist.
Visst har vi (haft?) en fin vinter t.o.m. ur en stockholmares perspektiv men nu får det snart vara nog, tycker jag. Jag vill fiska i en vik, sitta på uteservering, bygga verandan på landet, grilla något gott, knäppa en kall bärs i skuggan av en lövklädd björk, spela terängkrocket, bada naken från en skärgårdsklippa, besöka festivaler (eller ännu hellre vara delaktig på scenen), långa varma nätter, promenera hem i soluppgången (nynnar på "Sakta vi gå genom sta'n"...), gräsfläckar och "kruffs" .......

Nåja, det är väl inte sååå långt kvar till allt detta hoppas jag.

* "Fusk-latte" är snabbkaffe och mjölk i en tekopp som värms i mikron i 1½ minuter, skummas upp med en minivisp och voila - smarrigt. Detta är min standardstart på arbetsdagen, frallan tar jag lite senare när jag kommit till jobbet.