Bizzi

Grymt bizzi med diverse saker, har inte haft tid att skriva något på ett tag.
Har bl.a. provspelningar med band på gång. Har gjort ett test som gick jävligt bra, nu som basist och sångare.
Har haft fullt upp med lärarvikariat och tiden bara trillar på.
Återkommer när jag har tid och vett.

Löpsedel

Men, asså - hallå...???
Dagens löpsedel för en av kvällstidningarna

Här kräks

Britney på

pojkvännen

(eller något åt det hållet).

Är det verkligen en av dagens viktigaste händelser???
Det är inte ens den mest säljande händelsen,
va' fan tänker dom på?????
En av de mest korkade löpsedlar jag sett.

Va' knasigt det kan bli...

En kompis undrade om det var jag som syntes på startsidan för www.tjuvlyssnat.se .
"Nä, det kan jag inte tänka mig" svarade jag, men var givetvis tvungen att kolla det.
Och visst fan är det jag....!!!???
En skön öl i solen på en krog som ligger runt hörnet från vår port, behöver inte ens korsa någon gata. Jag minns det där tillfället, med ledtråd av hela bilden, och det där var en av gångerna i somras då jag satt och väntade på Hustrun. Tjuvlyssnade faktist lite på brudarna som satt närmast och de var ganska spåniga måste jag säga - dock inget som är kul att återberätta på "Tjuvlyssnat", de snackade jobb. Minns även att det var någon som fotograferade från andra sidan gatan, men jag trodde att det var tobaksaffären till vänster de plåtade. (Bilden är beskuren och "copy rights" skiter jag fullständigt i den här gången)

En ängels sista flygtur

Sol, värme och bad har det varit på Gran Canaria men det är ändå hemresans trista händelse som satt sig djupast i sinnet. Kom hem igår kväll. Väldigt trötta, väldigt försenade.

Det här var det som orsakade förseningen, en försening som ter sig löjlig i jämförelse med orsaken.
Resan var behaglig, flygplansmåltiden hade avslutats och en film hade just börjat.
Mitt i flygresan ropades det efter en läkare i högtalarna. En liten stund senare ropades det igen, den gången med ganska desperat stämma. Efter ytterligare en stund var samma stämma tillbaka nästan gråtfärdig och i samma veva meddelades det att vi måste gå ner i Hannover för att vi hade en akut sjuk passagerare ombord. En äldre kvinna hade fått hjärtstillestånd. Väl nere på marken hann piloten knappt stanna planet innan det kom ombord sjukvårdare med diverse utrustning. Vi beordardes att sitta ner för att inte vara i vägen och det följdes givetvis av samtliga passagerare. Efter ett par minuter bars den livlösa kvinnan ut på bår, strax följd av hennes man. Vi fick information om att vi snart skulle lyfta igen men det drog ut på tiden. Mer information om att polisen var tillkallad, att flygkaptenen förhördes, att kvinnans man förhördes och till slut orden från flygvärdinnan "...det gick inte bra..."
Det var för sent, kvinnan hade avlidit.

Mina tankar och empatier går till änklingen. Ett liv tillsammans var över på ett par ögonblick. En tid i solen är hans ljusa sista minne av sin livskamrat. Förmodar att de haft en lång tid tillsammans och att de med åren växt ihop till en enhet. Nu var deras liv tillsammans plötsligt krossat.
Mannen kom så småningom tillbaka ombord för att avsluta den resa som han helst hade varit utan. Ensam. Han såg förvånansvärt klar ut, tror att händelsen ännu inte riktigt hade hunnit sjunka in i hans själ.
Ett par timmar försenade landade vi till slut på Arlanda och vi tog en taxi hem.
Hustrun och jag kramade varandra exra hårt, väl medvetna om hur fort livet kan ta en vändning som man helst inte vill uppleva.

Till min bestörtning och förvåning såg jag redan idag en helsida i Aftonbladet om den här tragedin. Tydligen en av passagerarna som tipsat tidningen om storyn (förmodligen personen som nämns med namn ett par gånger i artikeln), kanske i förhoppning att få en liten slant för "scoopet".
Om det är så vill jag bara säga; Jävla gamar det finns.