Gott hopp om jobb

Det känns som om det börjar röra på sig på arbetsmarknaden. Två intervjuer denna vecka och en bokad nästa vecka. Bara det steget att överhuvudtaget att få komma på intervju lyfter en lite i kragen.
Har varit på en intervju som helpdesk-support för ett telecom-bolag och en som vaktmästare på en högskola. På högskolan vill de nu att jag kommer tillbaka för en andra intervju, de ringde nu medan jag satt och skrev detta.
Visserligen fick jag just ett annat samtal från en annan arbetsplats där de inte ville ha mig, men "that's life". Den arbetsplatsen var jag egentligen inte så jätteintresserad av så det känns inte speciellt tungt.

De ovan nämnda jobben, som jag just varit på intervju för, verkar i.o.f.s. vara intressanta men det som jag ska på nästa vecka känns ännu bättre.
De ringde igår eftermiddag från ett museum och vill ha mig på en intervju som tekniskt ansvarig för en 3D-bio de ska dra igång där. Denna tjänst är inte annonserad men de hade sparat mina uppgifter från en tidigare ansökan gällande museivärd (den tjänsten är nu tillsatt) och hörde av sig. Det känns ju bra att man kan vara intressant i nästa steg och att de anammat mina andra talanger än de jag försökte framhäva för den tjänsten jag då sökte.

Angående min blogg från torsdag 21 september vill jag berätta att det inte var så farligt med återvändandet till lokalerna där min förrförra arbetsplats låg. Det var så pass ombyggt och fixat att det kändes helt OK. Sen återstår att se om det blir något jobb där eller ej.

Jobbintervju med besk smak

Det är jäkligt ironiskt ibland.
Jag ska på en intervju i början av nästa vecka (hurra, det kanske börjar röra på sig i arbetslösheten). Har sökt ett jobb hos ett elektronikföretag som, visar det sig nu, flyttat in i min förrförra arbetsplats gamla lokaler, de lokaler jag lade när så mycket svett och möda på att flytta Aktiebolaget från. De lokaler jag till slut hatade och bara ville kräkas på. Arbetet jag gjorde där vara att återställa till ursprungligt skick bäst det gick.
Den allra sista arbetsinsatsen jag gjorde där för Aktielbolaget, innan jag fick sparken, var besiktningen efter utflyttningen av de lokalerna (godkänt från hyresvärden). Tänkte då att det var jäkligt skönt att få komma därifrån, att lokalerna i sig gjorde mig bestört och förtryckt, att de nya fina lokalerna skulle bli ett lyft i arbetet. Då var jag fortfarande ovetande om att jag bara två dagar senare skulle få beskedet att jag inte längre var önskvärd p.g.a. "ekonomisk arbetsbrist".

Nu finns det alltså risk/chans att jag snart är tillbaka i det jag kallar "råttboet". Visst, jag måste inte ta jobbet om jag får det, men de arbetsuppgifter som de erbjuder är jag väldigt intresserad av men det vore väl själva fan om man hamnar i lokaler som nästan tog knäcken på en för ett år sen.
Så jäkla knasigt.

Besviken

Jaha, ja...Nu står man på förlorarnas sida igen. Alliansen, ja till trängselskatten...precis vad jag INTE ville ha.
Jag är arbetslös och går på A-kassa, låginkomsttagare (när jag har kneg), inte helt friska tänder och innerstadsbo med hyresrätt Stockholm...så individuellt fel det kan bli med borgare vi makten då.
Jo, jag vet att det propageras för trängselskatten på vänsterkanten och jag röstat mot, men det är så att jag inte vill ha trängselskatten innan det byggts en vettig ringled runt Stockholm. Nu finns det bara Essingeleden som alternativ till att köra genom stan och den kommer snart att kollapsa av trafiktrycket. När det finns vettiga alternativa vägar kan jag tänka mig att rösta för biltullarna. Men att jag ska betala för att köra UT ur stan är för mig helt obegrpligt, det måste ändras innan de tar tullarna i bruk fullt ut.

Resultatet av valet var inte oväntat. Persson, Billström m.fl. har varit otroligt beiga i valrörelsen.
Men har verkligen förstagångsväljarna varit de avgörande i detta val? Vart har alla arbetare tagit vägen? Eller byter folk parti mellan valen?

Alliansen har lyckats i valkampanjen när de proklamerar för tryggare gator, minskat våld, stoppa kvinnovåldet m.m. Självklara argument som egentligen ingen ska behöva använda som slagträ i debatten men som borgarna brukat på ett smart sätt. Det och lite annat (sänkt skatt, HURRA då har jag snart råd att gå till tandläkaren) som borgarna hojtat om har givetvis vunnit mångas röster.
Nu befarar jag att privatiseringarna kommer att bli fler, sjuka, förtidspensionerade, och arbetslösa kommer att få betydligt sämre ersättningar, dom som har arbete får en otryggare tillvaro när arbetsrätten urholkas...
En del tycker att det "kan vara nyttigt" med regimskifte i fyra år! Nyttigt för vem? Inte för mig i alla fall!

Var är den stora massan knegare, majoriteten av vårt samhälle? För det kan väl inte vara så att en del människor verkligen tror att Moderaterna är det nya arbetarpartiet???

Helgturné

Fa'n va' kul de' ska bli å dra till Hamburg i kväll. Eller snarare - vi ska åka under natten för att (förhoppningsvis) hamna där i morgon förmiddag. Åka/köra en Cheva-van hela vägen är väl ingen höjdare men det är ju å andra sidan det som är Rock 'n' Roll. Gig i morgon kväll på en liten festival arrangerad av Turbojugend, kan bli hur kul som helst.
Åker med The Sewergrooves ännu en gång, förbaskat bra svenskt band.
På festivalen lirar även bl.a. The Flaming Sideburns, grymt band från Hell-sinki.

För er som inte vet vad jag svamlar om; Turbojugend är inga jävla nazis, det är Turbonegros fan club som finns i en rackarns massa små lokala avdelningar runt om i Europa (världen?). Hängivna dårar som man båda måste le åt och ta på allvar. Snorstort i tyskland.

Trevlig helg.

Nakna drömmar

Jag vet inte varför men jag drömmer ibland att jag är ute på stan naken.
Senast i natt var det något förvirrat om att jag hade tappat bort brallor och kalsonger. Hade parkerat bilen vid Slussen, ungefär där Djurgårdsfärjan lägger till. När jag klev ur bilen var jag naken från midjan och neråt. Hur tusan kan man tappa bort sina kläder medan man sitter i bilen?
Tyckte att det var lite pinsamt och smög bort till Scandic Hotell och snodde några handdukar att skyla mig med. Det blåste så jäkligt att de bara fladdrade upp hela tiden när jag var på väg tillbaka till bilen. Undrar varför jag inte stannade i bilen och bara körde därifrån?

Inte jag på bilden...

Det är någon liknande story varje gång de här drömmarna återkommer och jag tycker att de är ganska jobbiga. Inte vet jag vad drömmarna kan betyda, men knasiga är de.

Arbetsförmedlingen

Snart ska jag blada över till Arbetsförmedlingen för en "uppföljning av min individuella handlingsplan".
Vadå handlingsplan???
Min personliga handlingsplan är självfallet att söka så många arbeten som möjligt som jag finner intressanta och sedan hoppas på att någon fattar hur jäkla bra jag är.

Varför är det så att man känner sig som en skurk när man går till Af?
Jag menar känslan de utstrålar, att man är till besvär när jag egentligen allra helst vill slippa att gå dit. Jag behöver inte Af till något annat än det de försöker övertala mig om är lämplig aktivitet för mig - stämpla, gå kurser och annan skit.
De försöker lägga orden i munnen på en och få en till att söka arbeten inom verksamhetsområden som man inte alls varken har lust, vill eller kan jobba med.
Bara för att mitt senaste arbete var på ett trist jäkla lager betyder det inte att jag tänker söka mig till något, som de försöker uppmuntra en till, "roligare" lager. Glöm det. Alla lager är lika tråkiga.

Har nu på morgonen skickat en ansökan om ett jobb som vaktmästare på en gymnasieskola här i Stockholm men jag vet inte om jag egentligen vill ha det jobbet, sökte mest för att kunna lägga ytterligare text på den lista över sökta jobb som jag ska ta med mig till AF. Och så är det med flera jobb jag sökt den senaste tiden, är nästan lite ängslig för att någon av de som jag prioriterar lågt vill ha mig. Tänk om jag hakar på ett sånt arbete och någon vecka senare för napp på ett jobb jag verkligen är intresserad av - men goofar det jobbet för att man inte kan komma loss tillräckligt snabbt. Hemska tanke...

Det börjar kännas lite surt med min arbetslöshet nu, hoppas att man snart åtminstone får komma på en intervju någonstans. Skulle det gå så långt med den här arbetsbefrielsen att jag måste börja jobba enbart för att få in stålar så kan jag jobba med vad som helst, jag är inte kräsen om det enbart gäller att överleva. Då kan jag tänka mig att diska eller annat jobb som de flesta inte ens vill höra talas om. Men innan dess vill jag åtminstone försöka hitta ett jobb som känns lite kul att gå till om morgnarna.

Nästan Sir Magister

I morse ringde telefonen vid 8-tiden. Det var en dam från skolan här i närheten som, för andra gången den här veckan, ville ha mig till ett lärarvikariat. Fasen också, jag har varit snorig och rosslig den gångna veckan så det har inte alls fungerat, blev tvungen att tacka nej igen. Jag som verkligen vill få in en fot på den skolan. Hoppas de ringer igen.
Annars går livet sin gilla gång. Inget jobb ännu, inte ens fått komma på en intervju. Har nu gått arbetslös i 9 veckor och det börjar kännas allt mer som om jag inte längre kan kalla det för sommarlov. Men jag hänger inte läpp ännu, det löser sig säkert snart. Dessutom är det väl lite sommar här i Fjollträsk idag.

Konserttips;

spelar ikväll på prämiärkvällen för
Debaser Medis.

Trevlig helg.