Besviken

Jaha, ja...Nu står man på förlorarnas sida igen. Alliansen, ja till trängselskatten...precis vad jag INTE ville ha.
Jag är arbetslös och går på A-kassa, låginkomsttagare (när jag har kneg), inte helt friska tänder och innerstadsbo med hyresrätt Stockholm...så individuellt fel det kan bli med borgare vi makten då.
Jo, jag vet att det propageras för trängselskatten på vänsterkanten och jag röstat mot, men det är så att jag inte vill ha trängselskatten innan det byggts en vettig ringled runt Stockholm. Nu finns det bara Essingeleden som alternativ till att köra genom stan och den kommer snart att kollapsa av trafiktrycket. När det finns vettiga alternativa vägar kan jag tänka mig att rösta för biltullarna. Men att jag ska betala för att köra UT ur stan är för mig helt obegrpligt, det måste ändras innan de tar tullarna i bruk fullt ut.

Resultatet av valet var inte oväntat. Persson, Billström m.fl. har varit otroligt beiga i valrörelsen.
Men har verkligen förstagångsväljarna varit de avgörande i detta val? Vart har alla arbetare tagit vägen? Eller byter folk parti mellan valen?

Alliansen har lyckats i valkampanjen när de proklamerar för tryggare gator, minskat våld, stoppa kvinnovåldet m.m. Självklara argument som egentligen ingen ska behöva använda som slagträ i debatten men som borgarna brukat på ett smart sätt. Det och lite annat (sänkt skatt, HURRA då har jag snart råd att gå till tandläkaren) som borgarna hojtat om har givetvis vunnit mångas röster.
Nu befarar jag att privatiseringarna kommer att bli fler, sjuka, förtidspensionerade, och arbetslösa kommer att få betydligt sämre ersättningar, dom som har arbete får en otryggare tillvaro när arbetsrätten urholkas...
En del tycker att det "kan vara nyttigt" med regimskifte i fyra år! Nyttigt för vem? Inte för mig i alla fall!

Var är den stora massan knegare, majoriteten av vårt samhälle? För det kan väl inte vara så att en del människor verkligen tror att Moderaterna är det nya arbetarpartiet???