Aj, aj, aj.....

Jäklar vad jag slog mig
när jag på söndagen skulle vara lite friskus, en sväng på hockeyrören innan FINALEN.
En strålande söndag i Stockholm, vi åkte till Östermalms IP och den konstfrusna 400-metersbanan. Alla omständigheter var toppen och man blev riktigt varm efter ett par varv. I ena hörnet av Ö IP finns det en korvmoj dit jag skrinnade för att köpa en läsk...aaahhhhh.... Sprintade tillbaka ut på banan där Hustrun med trånande blick (var det jag eller läsken som var objektet...?) sken ikapp med solen. Jag dricker lite, hon dricker lite, jag får tillbaka burken och lutar huvudet bakåt för ännu en klunk.........
Du vet när marken försvinner under dina fötter, man har för en kort stund upphävt tyngdlagen, man hinner se att SAS är på inflygning till Arlanda och sedan, väldigt påtagligt och helt plötsligt, dyker marken upp igen men då i form av ett brutalt överfall på ditt bakhuvud. Å fort går det... De skridskobeklädda fötterna for framåt men det var dessvärre de enda kroppsdelarna som ville ditåt, resten blev liksom kvar där detta akrobatnummer startade, med

Det positiva med den här händelsen var att se medmänniskors reaktioner. Medans huvudet fortfarande var inne i den studsande fasen fick jag en liten skara människor runt mig som undrade hur det var fatt och om jag behövde hjälp, tack så artigt. Jag befarade en lättare hjärnskakning men det verkar inte vara så illa. Ryggen fick sig också en rejäl smäll, jag hade skridskoskydden i bakfickan på jeansen och det gav en extra krydda åt den nu lite sargade stussen. Jag tror att det nu står JOFA stämplat i ryggslutet, svullet är det och ont gör det men jag är på benen och det går säkert snart över.

Det vara bara att ta bussen hem och nu kan jag för en tid framöver inte ens tänka på att försöka vara sund.

Jag brukar säga att "musiken räddade mig från idrotten" -
inte den här gången, jag skulle ha stannat hemma och spelat gitarr....

En ny gitarr :-)

Köpte jag mig i lördags ett sån't här paket...
...ett "Metal Pack" nybörjarkit.
Ja, alltså, jag har lirat gitarr sedan barnsben men det var ett så jäkla bra pris att jag inte kunde låta bli. Kostade bara 1.795.- för en helt OK gitarr inklusive en liten övningsförstärkare och lite annat lull-lull (bl.a. en interaktiv CD med introduktionskursen "How to play guitar", den ska jag tammetusan gå igenom, det är aldrig för sent...) Jag har visserligen redan några guror men jag ifrågasätter inte varför du vill ha mer skor, tid, väskor, erfarenhet, jackor, pengar, eller vad du nu suktar efter...du vet hur det är.

Det kändes lite lustigt när jag i affären började snacka med försäljaren, som verkade tro att gitarren inte var till mig (eller kanske han trodde att jag var nybörjare, jag vet inte...?). Hur som helst pluggade jag in den i en Marshall-stack och drog några repor, ställde frågor och det visade sig att han inte hade så många svar. Jag ska inte ge mig in på en massa detaljer om elgitarrer och dess specifikationer men tänk dig att du måste vara kartläsare åt taxi-chauffören när du vill åka till Kungsgatan, eller visa sjuksköterskan var plåsterlådan finns, eller lära en thailändare några trix i köket, eller.......!!! Du hajar, va'...?

Väl hemma bytte jag till nya strängar och justerade hals, stall och lite annat och fick ett alldeles utmärkt bruksinstrument, en "yxa" som man säger i hårdrocks-kretsar. Måste tas med till replokalen i veckan och riktigt vrida skiten ur den, det är först efter ett sån't test man kan säga om den är bra eller inte.
Hon (alltid en "hon" i såna här sammanhang) heter nu Dolly.
Återkommer...

Monster - Lilla jag...!!!???

Det där var en ball sida som jag fick nys om från Victoria & Emma.

Testade runt lite och fastnade för denna som behandlar ett av mina alter egon.

Händelsefattigt

Har verkligen ingenting att berätta.
Måste man egentligen ha något att berätta om bara för att man vill skriva lite. Jag menar om man nu inte råkat ut för någon speciell händelse, positiv eller negativ spelar ingen roll, så behöver man kanske ändå få ur sig något.
Jag har den senaste veckan mest upplevt "icke-händelser" -
Har inte blivit uppretad av någon eller något, skaldjur och Champagne på "Alla hjärtans dag" (men det är vardag för mig ), tunnelbanan har gått som på räls, har inte fått någon istapp i huv'et.... o.s.v.

Kanske man är lite blassé, kanske det krävs något alldeles extra för att man överhuvudtaget ska reagera? Det kan ju vara ett, i svenska mått mätt, storstadsproblem? Det som sker omkring en här mitt i "Gamla Eken" upplever jag inte som speciellt ögonbrynshöjande medans besökare ser det som ett "jäkla hallå". Tänkte på detta då jag passerade vid "Plattan" (vilket trist och ogästvänligt ställe) i lördags f.m. - Grå betong, indianorkester, junkies gjorde affärer, försäljning av korv, människor i massor, en demonstration i ena hörnet, duvor, en polispiket i det andra hörnet, ett fyllo som slocknat, några punkkids på väg till Lava, en dam som halkade, en herre som hjälpte henne upp....
Näää, i mina ögon hände ingenting.

Har varit så jäkla bizzi på jobbet och på kvällarna sliten den gångna veckan att det bara gått runt i skallen. Har inte haft någonting bokat i helgen (förutom tvättstugan sent på söndag e.m.) och det har varit väldigt skönt.
Helgen har förflutit med mycket sömn, kärlek och umgänge med min älskade.

Kanske att jag för igång mitt band den kommande veckan, ska testa en ny basist på måndagkvällen och hoppas att det kan leda någon vart.

Nä, nog om ingenting nu...

Äntligen måndag

Vad är det för fel på måndagar?
Inga alls, tycker jag.
Måndagar är egentligen väldigt underskattade. Å vad gnäller så många om - har ju just haft en helg att vila upp sig på och blicka tillbaka på (i.a.f. de flesta yrkesarbetande i Sverige).

Oftast ganska behagligt tempo på åtta-till-fem-kneget, det är liksom en uppstart på gång och man hinner med lite göromål som under resten av veckan mest får stryka på foten.

Den första måndagen på semestern, om man kan låta fantasin sväva iväg till det scenariot, är väl en alldeles jättebra dag. Då har man bara ledigt att se fram emot, minst en vecka eller så.

De måndagar man fyller år, eller det finns annan anledning att fira, är också riktigt bra måndagar.

För att inte tala om när julafton inträffar på en måndag (2007 härnäst). På köpet får man då även nyårsafton på en måndag.

Nä, måndagar ska inte underskattas. Dags att putsa lite på denna veckodags skamfilade rykte.
Ladda hem och lyssna på låten "Äntligen måndag" med Jävlaranamma, de vet att hylla måndagar.

Tar inte skit

Jag är väldigt ny på min arbetsplats (6 veckor nu) och jag blev hastigt, men inte så lustigt, inslängd i mina arbetsuppgifter. Det var en rackarns massa att göra i början av min tid på Jobbet och jag ifrågasatte om det var rimligt att jag skulle göra det som faktist 2 gubbar gjort tidigare. Arbetsbelastningen var hög men jag vet nu att det var därför att vi låg efter så mycket och det har jobbats ikapp. Jag har vänligt men bestämt bett min chef B att jag vill ha lite mer/bättre introduktion i/på jobbet, hade väldigt vaga begrepp om vad jag skulle göra men det var fullt ös minsann. Var inte heller presenterad för företaget utan jag öste runt som ett UFO till mångas undran.

Detta hände häromdagen;
En morgon kom B in till mig och ylade; "Vi tar ett snack - nu!" Jag svarade att jag hade fullt upp, att jag inte hade tid just då men att vi lämpligen kunde bestämma en tid, kanske senare på eftermiddagen. "Nää men va' f*n, ska det strulas nu" (eller nåt likn.) fick jag då till svar...!!!??? Hmmm...snyggt...
Denna lilla ordväxling refererade jag till när vi senare satte oss ner och snackade (jodå, vi bestämde till slut en tid) varpå jag började mötet med att förklara för B att (citerat fritt från minneslådan) "Sådan skit tar jag inte från någon. Du som chef borde ha mer vett än att slänga ur dig sådana dumheter (jag har själv varit chef, dock ingen "Kostym"). Om det är den nivån på konversationerna här så är jag inte att leka med, kan också använda mig av en vokabulär som sannerligen inte är passande i en relation mellan Kostym och Knegare. SKÄRPNING". Så där höll jag på en stund och under hela denna svada satt han och tittade ner i golvet och sa inte ett ljud, som en tillrättavisad skolunge. Det var rätt kul att se, han försökte inte ens försvara sitt beteende från tidigare på morgonen.

Vi har nu en mycket bra relation :-) . Han är väldigt trevlig men jag har fortfarande inte fått en vettig introduktion i arbetet, kör hårt bara.
Jag är i.a.f. inte längre något UFO på Jobbet, alla vet vem jag är.

Kontentan; Ta inte skit, stå upp och säg välartikulerat (hrrm...nåja) ifrån, det blir bäst så i längden.

Goddag

Som nykomling vill jag hälsa alla läsare välkomna, eeehhh...?
Vet inte hur mycket eller hur ofta jag kommer att skriva här
men jag ska försöka med ett par gånger i veckan,
kanske när jag har dö'tid på jobbet.

En del av er känner mig som Farbror T,
har figurerat lite i bloggar av Nini/Queen of Shadows.

Nu är jag Sir Realistic.
Kolla in http://www.sirrealistic.se för lite mer förhandsinfo.

Jag kommer att fylla på med storys och annat så snart jag har tid.
Återkommer snart.