Aj, aj, aj.....

Jäklar vad jag slog mig
när jag på söndagen skulle vara lite friskus, en sväng på hockeyrören innan FINALEN.
En strålande söndag i Stockholm, vi åkte till Östermalms IP och den konstfrusna 400-metersbanan. Alla omständigheter var toppen och man blev riktigt varm efter ett par varv. I ena hörnet av Ö IP finns det en korvmoj dit jag skrinnade för att köpa en läsk...aaahhhhh.... Sprintade tillbaka ut på banan där Hustrun med trånande blick (var det jag eller läsken som var objektet...?) sken ikapp med solen. Jag dricker lite, hon dricker lite, jag får tillbaka burken och lutar huvudet bakåt för ännu en klunk.........
Du vet när marken försvinner under dina fötter, man har för en kort stund upphävt tyngdlagen, man hinner se att SAS är på inflygning till Arlanda och sedan, väldigt påtagligt och helt plötsligt, dyker marken upp igen men då i form av ett brutalt överfall på ditt bakhuvud. Å fort går det... De skridskobeklädda fötterna for framåt men det var dessvärre de enda kroppsdelarna som ville ditåt, resten blev liksom kvar där detta akrobatnummer startade, med

Det positiva med den här händelsen var att se medmänniskors reaktioner. Medans huvudet fortfarande var inne i den studsande fasen fick jag en liten skara människor runt mig som undrade hur det var fatt och om jag behövde hjälp, tack så artigt. Jag befarade en lättare hjärnskakning men det verkar inte vara så illa. Ryggen fick sig också en rejäl smäll, jag hade skridskoskydden i bakfickan på jeansen och det gav en extra krydda åt den nu lite sargade stussen. Jag tror att det nu står JOFA stämplat i ryggslutet, svullet är det och ont gör det men jag är på benen och det går säkert snart över.

Det vara bara att ta bussen hem och nu kan jag för en tid framöver inte ens tänka på att försöka vara sund.

Jag brukar säga att "musiken räddade mig från idrotten" -
inte den här gången, jag skulle ha stannat hemma och spelat gitarr....