Händelsefattigt

Har verkligen ingenting att berätta.
Måste man egentligen ha något att berätta om bara för att man vill skriva lite. Jag menar om man nu inte råkat ut för någon speciell händelse, positiv eller negativ spelar ingen roll, så behöver man kanske ändå få ur sig något.
Jag har den senaste veckan mest upplevt "icke-händelser" -
Har inte blivit uppretad av någon eller något, skaldjur och Champagne på "Alla hjärtans dag" (men det är vardag för mig ), tunnelbanan har gått som på räls, har inte fått någon istapp i huv'et.... o.s.v.

Kanske man är lite blassé, kanske det krävs något alldeles extra för att man överhuvudtaget ska reagera? Det kan ju vara ett, i svenska mått mätt, storstadsproblem? Det som sker omkring en här mitt i "Gamla Eken" upplever jag inte som speciellt ögonbrynshöjande medans besökare ser det som ett "jäkla hallå". Tänkte på detta då jag passerade vid "Plattan" (vilket trist och ogästvänligt ställe) i lördags f.m. - Grå betong, indianorkester, junkies gjorde affärer, försäljning av korv, människor i massor, en demonstration i ena hörnet, duvor, en polispiket i det andra hörnet, ett fyllo som slocknat, några punkkids på väg till Lava, en dam som halkade, en herre som hjälpte henne upp....
Näää, i mina ögon hände ingenting.

Har varit så jäkla bizzi på jobbet och på kvällarna sliten den gångna veckan att det bara gått runt i skallen. Har inte haft någonting bokat i helgen (förutom tvättstugan sent på söndag e.m.) och det har varit väldigt skönt.
Helgen har förflutit med mycket sömn, kärlek och umgänge med min älskade.

Kanske att jag för igång mitt band den kommande veckan, ska testa en ny basist på måndagkvällen och hoppas att det kan leda någon vart.

Nä, nog om ingenting nu...