En ängels sista flygtur
Sol, värme och bad har det varit på Gran Canaria men det är ändå hemresans trista händelse som satt sig djupast i sinnet. Kom hem igår kväll. Väldigt trötta, väldigt försenade.
Det här var det som orsakade förseningen, en försening som ter sig löjlig i jämförelse med orsaken.
Resan var behaglig, flygplansmåltiden hade avslutats och en film hade just börjat.
Mitt i flygresan ropades det efter en läkare i högtalarna. En liten stund senare ropades det igen, den gången med ganska desperat stämma. Efter ytterligare en stund var samma stämma tillbaka nästan gråtfärdig och i samma veva meddelades det att vi måste gå ner i Hannover för att vi hade en akut sjuk passagerare ombord. En äldre kvinna hade fått hjärtstillestånd. Väl nere på marken hann piloten knappt stanna planet innan det kom ombord sjukvårdare med diverse utrustning. Vi beordardes att sitta ner för att inte vara i vägen och det följdes givetvis av samtliga passagerare. Efter ett par minuter bars den livlösa kvinnan ut på bår, strax följd av hennes man. Vi fick information om att vi snart skulle lyfta igen men det drog ut på tiden. Mer information om att polisen var tillkallad, att flygkaptenen förhördes, att kvinnans man förhördes och till slut orden från flygvärdinnan "...det gick inte bra..."
Det var för sent, kvinnan hade avlidit.
Mina tankar och empatier går till änklingen. Ett liv tillsammans var över på ett par ögonblick. En tid i solen är hans ljusa sista minne av sin livskamrat. Förmodar att de haft en lång tid tillsammans och att de med åren växt ihop till en enhet. Nu var deras liv tillsammans plötsligt krossat.
Mannen kom så småningom tillbaka ombord för att avsluta den resa som han helst hade varit utan. Ensam. Han såg förvånansvärt klar ut, tror att händelsen ännu inte riktigt hade hunnit sjunka in i hans själ.
Ett par timmar försenade landade vi till slut på Arlanda och vi tog en taxi hem.
Hustrun och jag kramade varandra exra hårt, väl medvetna om hur fort livet kan ta en vändning som man helst inte vill uppleva.
Till min bestörtning och förvåning såg jag redan idag en helsida i Aftonbladet om den här tragedin. Tydligen en av passagerarna som tipsat tidningen om storyn (förmodligen personen som nämns med namn ett par gånger i artikeln), kanske i förhoppning att få en liten slant för "scoopet".
Om det är så vill jag bara säga; Jävla gamar det finns.
Det här var det som orsakade förseningen, en försening som ter sig löjlig i jämförelse med orsaken.
Resan var behaglig, flygplansmåltiden hade avslutats och en film hade just börjat.
Mitt i flygresan ropades det efter en läkare i högtalarna. En liten stund senare ropades det igen, den gången med ganska desperat stämma. Efter ytterligare en stund var samma stämma tillbaka nästan gråtfärdig och i samma veva meddelades det att vi måste gå ner i Hannover för att vi hade en akut sjuk passagerare ombord. En äldre kvinna hade fått hjärtstillestånd. Väl nere på marken hann piloten knappt stanna planet innan det kom ombord sjukvårdare med diverse utrustning. Vi beordardes att sitta ner för att inte vara i vägen och det följdes givetvis av samtliga passagerare. Efter ett par minuter bars den livlösa kvinnan ut på bår, strax följd av hennes man. Vi fick information om att vi snart skulle lyfta igen men det drog ut på tiden. Mer information om att polisen var tillkallad, att flygkaptenen förhördes, att kvinnans man förhördes och till slut orden från flygvärdinnan "...det gick inte bra..."
Det var för sent, kvinnan hade avlidit.
Mina tankar och empatier går till änklingen. Ett liv tillsammans var över på ett par ögonblick. En tid i solen är hans ljusa sista minne av sin livskamrat. Förmodar att de haft en lång tid tillsammans och att de med åren växt ihop till en enhet. Nu var deras liv tillsammans plötsligt krossat.
Mannen kom så småningom tillbaka ombord för att avsluta den resa som han helst hade varit utan. Ensam. Han såg förvånansvärt klar ut, tror att händelsen ännu inte riktigt hade hunnit sjunka in i hans själ.
Ett par timmar försenade landade vi till slut på Arlanda och vi tog en taxi hem.
Hustrun och jag kramade varandra exra hårt, väl medvetna om hur fort livet kan ta en vändning som man helst inte vill uppleva.
Till min bestörtning och förvåning såg jag redan idag en helsida i Aftonbladet om den här tragedin. Tydligen en av passagerarna som tipsat tidningen om storyn (förmodligen personen som nämns med namn ett par gånger i artikeln), kanske i förhoppning att få en liten slant för "scoopet".
Om det är så vill jag bara säga; Jävla gamar det finns.
Nedplitat av Sir Realistic | 1/07/2007 03:34:00 em
4 Comments:
Sorgligt och dramatiskt när det händer så där på ett plan. Hoppas ni har haft en skön semester och att de fina minnena från den kan bestå trots det som hände på hemresan.
Går och ger maken en extrakram nu...
Fy fan!! Det är helt makalöst vad lite empati det finns! Hur kan man missa den smärta detta måste inneburit för maken när man dessutom varit med?!?
Sanslöst!
Skönt att ni kom tillbaks välbehållna och utvilade iaf :)
Såg rubriken i Aftonbladet å tänkte "Fy så hemskt, sorgligt å tragiskt". Både för mannen som förlorade sin fru och för personalen på planet. Hoppas ni haft en skönt semme iaf å välkommen tbx till Sverige igen.
Tjena tjejer.
Det var ingen kul upplevelse men som sagt, bristen på empati är det som gör mig mest ledsen.
Generellt var resan bra, mer om det i en blogg snart.
Skicka en kommentar
<< Home