Hustrun + jag = sant

Igår firade Hustrun och jag vår första bröllopsdag.
Det var något helt nytt att fira och vi hade trevligt, trots allt.
Varför denna negation i slutet av förra meningen? Förklaring kommer...

Vill först passa på att berätta lite om vårt bröllop förra året.
Det var en strålande tillställning. Planerad under en längre tid och hemlig för alla utom för våra mammor. Hustrun och jag har hängt ihop i snart tjugo år och det var dags att känna att prövotiden var över. Det var inget gå ner på knä och fria eller så, utan mer en mogen diskussion mellan oss som pågått under en längre tid. Vi hade en resa planerad och på nätet kollade vi upp möjligheterna till att äkta oss i samband med resan.Vi gifte oss på en strand i Australien, barfota och ledigt klädda till tonerna av Hep Stars "Wedding".
Vittnen var våra vänner Cammo och Coralie, själva vigseln förättades av Nicole Brown. Den här stranden ligger strax norr om Surfers Paradise och det var ballt med surfare i bakgrunden (men de syns inte på någon av de här bilderna). Det blåste som tusan den här dagen och det kanske syns på bilderna. Efter ceremonien åkte vi och tog den officiella bröllopsbilden tillsammans med tigern Rama.Vilken häftig kisse, hälften vit - hälften vanlig orange.
Ja, den är levande men det var beväpnade vakter/skötare precis utanför bild så man var aldrig orolig. Rama hade också en tjock kedja runt halsen som satt fast i marken. Men vilken bjässe...!!! Tassarna var "stora som dasslock" och tänderna långa och vassa. Men han var så fin och lät sig snällt klias och klappas.

Sedan åkte vi hem till Cammo och Coralie och hade en Aussie-BBQ tillsammans med några av deras vänner och grannar, människor vi inte kände men det spelade ingen roll. Vi hade dagen innan fyllt kylen med champagne, vin och öl.
Vet ni att det knappt finns Foster's i Australien, det är något påfund för övriga världen.
Nä, Victoria Bitter och Cascade Premium Lager var det som gällde och man var strax inte törstig längre. Jäkla kul dag.
Underbara människor de där australiensarna, så "easy going", generösa och öppna - "no worries, mate" har blivt min ledstjärna efter den resan.


Nu åter till den där negationen.
Dessvärre valde vi igår fel restaurant för att inmundiga vår måltid. Vill inte tala om vad stället heter men vi skämtade lite om och konstaterade att den låg i fel del av stan, en del man sällan besöker om man inte har något ärende dit eller bor där. Det var ett ställe vi en längre tid hade tänkt att besöka och nu vet vi att vi förmodligen aldrig kommer att återvända dit.

Och vad var det som gick snett där då?
Kändes fånigt att dagen innan ha bokat bord, vi var de enda gästerna under de c:a två timmar vi satt där. Trist som fan.
Förrätten, tonfiskcarpatio, var bland det mest snålt tilltagna jag sett och smakade nästan ingenting.
Maten, oxfilé med sötpotatis-fries för mig, aborre med smaksatt ris och palmhjärta för Hustrun, var OK - inte mer än så.
Det vita vinet vi enats om var för varmt, fick be om en ishink.
Och dyrt som fan. Pengar är visserligen inte "the issue" när man går ut på bröloppsmiddag men det var absolut inte prisvärt och sånt gillar jag inte.

Vi hade tänkt att stanna för en drink eller tre men vi kilade iväg till en lite "syltig" pub och tog ett par bärs istället, det är mer vår stil.
Vi hade, som sagt, en trevlig kväll, skrattade och hade kul i varandras sällskap - så där som vi egentligen alltid har det.
(*nu med rosa fluff i luften, nån som ser?*)