Ett litet jobb
Igår fick jag tillfälle att vikariera på en skola i närheten av där jag bor. Så sent som i måndags slogs jag av tanken att jag inte hört något från den skolan sedan jag två gånger i början av terminen var, av olika anledningar, tvungen att tacka nej när de ringde och behövde mig till vikariat. Blev väldigt glad när de ringde igår morse och jag tror att jag gjorde ett bra jobb, trodde att jag var körd där så det var jättekul att, i den lätta tristess som börjar drabba mig, få chansen att jobba om så bara för en dag.
Jag hoppade in på fritidshemmet på skolan och hade en massa härliga sjuåringar runt knäna mest hela tiden. Vilken mysig ålder det är, sju år, så roliga och nyfikna på livet men samtidigt väldigt sårbara.
Det där med sårbarheten är något man blir vaken för under en dag med förstaklassare. Redan efter en enda dag ser man så tydligt hur några elever utmärker sig på ett eller annat sätt.
Det var en liten grabb som gick på det mesta som kamraterna triggade honom till. Det slutade oftast med att man fick bråka lite, både på honom och kamraterna. Vid ett tillfälle fick jag honom till att gå bort till flickan han hade varit dum mot och säga förlåt. När jag sedan frågade flickan om allt var OK nu, om de var kompisar igen, svarade hon "Njaaa...". Hmmm...så lätt går det inte. Hoppas grabben lär sig att i framtiden inte så lätt låta sig luras av andra.
Det var en annan pojke som började grina för det minsta lilla. Mycket trösta och prata blev det.
En tjej, som totalt dominerade rummet, gav inte de andra en chans när man slängde ut en liten pedagogisk fråga. Henne fick man försöka dämpa lite så de andra också fick komma till tals.
Generellt var de otroligt fina ungar men mot slutet av dagen slog det mig att några av dem hade jag över huvud taget inte lagt märke till förrän de skulle gå hem!!! På gott och ont. Den "grå massan"...?
Hur som helst var det en väldigt rolig dag och jag hoppas jag får fler chanser där innan jag snart har det jobb jag vill/ska ha.
Bjussar på en bild av mig från tidigt 60-tal, jag var c:a 4 år och livet lekte.
Nedplitat av Sir Realistic | 10/12/2006 10:46:00 fm
11 Comments:
Naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!!
Vilken liten sötis du va! Redan då!! :)
Skönt att dom ringde igen... nu lär dom ringa oftare.
Lustigt sammanträffande. Igår var jag uppe i vårat kommunhus och träffade några damer på vikarieförmedlingen för hela stan. Jag blev intervjuad inför att jag ska börja att jobba som vikarie på skolorna.Tyvärr kan jag inta vara disponibel förrän andra veckan i november pga annat åtagande
( Jobbar hos sambon i musikaffären samt vikarie på ett äldreboende)
Jag har ett jobb som jag är tj.ledig ifrån. Jag är nämlien "plit" i vanliga fall.
Höll på att få knäppen efter semestern. Kände att jag behövde komma därifrån innan jag gjorde något dumt. Ville ju inte själv hamna på kåken.."s"
N - Tack kära du. Hustrun tycker att den bilden är jättefin så den hänger förstorad i hallen hemma hos oss.
Jo, det var jättekul att man inte var struken från listan. Ska strax gå dit och kolla en sak gällande pröjset.
f - Vikarier behövs alltid och har man väl kommit igång med det kan det bli riktigt mycket jobb. Jag levde på lärarvikariat under ett par år i början av 80-talet. Har du varit i den svängen tidigare?
Sambon har musikafäär! Najs.
Plit, stenhårt. Tror det är bra om du undviker kåken, man får inte "plita" sig själv, va'?
Tack så jättemycket för mail, jag blev så glad över det! :D
Svar kommer.....lite mycket just nu bara.
Vad roligt att du har fått vikariera! Vi skulle behöva en sån som du med så mycket erfarenhet i vår skola. Oftast får man vikarier med noll sådan. Du skulle kunna spela gitarr och jag sjunger till. ;-)
Härligt positivt inlägg. :-) Fin bild också.
londongirl - Svara när/om du har tid/lust, ingen panik.
Jag kommer gärna och vikarierar på din skola. Du sjunger, jag spelar - det är bara att värma upp stämbanden.
Cliff Hanger - Det kändes kul att få tillfälle att skriva något positivt. Tycker själv att bilden är fin.
Jag gick till Skolan i fredags för att reda ut mina timmar där. Det visade sig då, när jag pratade med dom, att de inte förstod min fulla potential inom vikarierandet. Mina uppgifter hade liksom kommit en bit ner i högen och jag var "bara" ett namn på en lista. Jag tror det var bra att gå dit och göra lite reklam för sig. Med lite flyt kan det bli mycket vikarierande där framöver.
Ja, det är bara att hänga på och visa vad man kan och går för...!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
(Nu har jag läst ditt blogginlägg två gånger så det är till att äntligen kommentera...)
Tänk vad bra det är för de barnen att dels få en person som uppmärksammar dem och går in för sin uppgift (det viktigaste) och dels få en man som vikarie - åtminstone på min döttrars skolor så är det väldigt många kvinnor som arbetar.
Samuel
Är du bortrest?
flaxa - Nä, inte är jag bortrest men det har varit lite mycket de senaste dagarna.
Av en händelse stötte jag tidigare idag ihop med damen som ringer från Skolan när de vill ha vikarier. Det första han sa när vi sågs var; Kan du franska?
Jag svarade med ett ynkligt; Je no parle francais... (stavning?) Nä, jag kan ingen franska, i stort sett bara det.
Ger mig tusan på att det räcker för att få vicka som fransklärare också.
DMH - Visst är det kvinnodominerat på skolor men faktum är att större delen av dagen jobbade jag med en snubbe, han är föreståndaren för fritis. M.a.o. var det inget som helst konstigt för barnen att det var en till man där, men jag vickade för en kvinna.
Skicka en kommentar
<< Home