Lånad bil m.m.

Rock 'n' roll-resan till Söderhamn blev inställd i helgen p.g.a. sjukdom i bandet. Men man får hoppas att det är friskt till den 16/12, då drar vi till Helsingfors, ska bli kul som fan - länge sedan jag var där. Vi åker med Viking Salmonella på fredagkvällen den 15:e och hemresa på söndagkvällen, alltså laddat för tre bra partykvällar inkluderat gigkvällen då.

Eftersom giget i Söderhamn blev inställt passade jag på att låna The Sewergrooves' Cheva-van (har ingen egen bil) för att uträtta en del ärenden där bil är grymt bra att ha. Åkte till Nynäshman och köpte mig en elbas och liten basanläggning, 3500.- ...billigt som fan...
Döm om min förvåning när frun i huset, där jag köpte instrumenten, sa att hon kände igen mig och ganska snart kom vi fram till att vi hade varit skolkamrater i gymnasiet. Vi "tog studenten" samtidigt och hade alltså partajat ihop på avslutningsfesten. Det var bara snart 30 år sedan så det är klart att hon kände igen mig (kunde tyvärr inte säga detsamma). Denna ankdamm är allt bra liten.

Å i lördags lyckades Hustrun lura med mig till IKEA. Men hallå liksom...IKEA, en lördag, lönehelg, fyra veckor före jul... Hur kul kan det vara? Å jag som var öltörstig. Nåja, lite smarta var vi allt. Jag råkade veta att de hade öppet till 20.00 denna lördag och vi for dit så sent som möjligt, det var aslugnt. Gott om parkeringsplatser och nästan tomt inne i "templet". Köpte på oss en rejäl garderob som jag nu håller på och monterar.

Så här såg det ut innan den nya garderoben kom in i våra liv.Återkommer förmodligen i morgon med bilder av byggresultatet.

Usch - den här veckan har varit så seeeg...
Får liksom inget vettigt gjort, tiden bara rinner iväg och inget kul händer. Har inte haft några lärarvikariat på två veckor. Ingen jobbintervju på hela veckan. Har sökt så jäkla många jobb och det börjar kännas lite tröstlöst nu. Ska det vara så svårt att få arbetsgivare att förstå min kapacitet?
Hallå - var är alla de där nya jobben det snackas om???
Något band har jag inte heller fått ihop. Trummisen som var på G verkar glida över till ett annat band som han lirat med tidigare, så var det förmodligen med det projektet - baj, baj...

Lite Rock 'n' Roll blir det i alla fall.
Ska åka med The Sewergrooves till Söderhamn igen och det ska bli kul. Mindre kul är väl att vi ska åka hem på natten efter giget, c:a 3 timmar att köra, men det får gå.

Ha en bra (h)älg.

Hustrun + jag = sant

Igår firade Hustrun och jag vår första bröllopsdag.
Det var något helt nytt att fira och vi hade trevligt, trots allt.
Varför denna negation i slutet av förra meningen? Förklaring kommer...

Vill först passa på att berätta lite om vårt bröllop förra året.
Det var en strålande tillställning. Planerad under en längre tid och hemlig för alla utom för våra mammor. Hustrun och jag har hängt ihop i snart tjugo år och det var dags att känna att prövotiden var över. Det var inget gå ner på knä och fria eller så, utan mer en mogen diskussion mellan oss som pågått under en längre tid. Vi hade en resa planerad och på nätet kollade vi upp möjligheterna till att äkta oss i samband med resan.Vi gifte oss på en strand i Australien, barfota och ledigt klädda till tonerna av Hep Stars "Wedding".
Vittnen var våra vänner Cammo och Coralie, själva vigseln förättades av Nicole Brown. Den här stranden ligger strax norr om Surfers Paradise och det var ballt med surfare i bakgrunden (men de syns inte på någon av de här bilderna). Det blåste som tusan den här dagen och det kanske syns på bilderna. Efter ceremonien åkte vi och tog den officiella bröllopsbilden tillsammans med tigern Rama.Vilken häftig kisse, hälften vit - hälften vanlig orange.
Ja, den är levande men det var beväpnade vakter/skötare precis utanför bild så man var aldrig orolig. Rama hade också en tjock kedja runt halsen som satt fast i marken. Men vilken bjässe...!!! Tassarna var "stora som dasslock" och tänderna långa och vassa. Men han var så fin och lät sig snällt klias och klappas.

Sedan åkte vi hem till Cammo och Coralie och hade en Aussie-BBQ tillsammans med några av deras vänner och grannar, människor vi inte kände men det spelade ingen roll. Vi hade dagen innan fyllt kylen med champagne, vin och öl.
Vet ni att det knappt finns Foster's i Australien, det är något påfund för övriga världen.
Nä, Victoria Bitter och Cascade Premium Lager var det som gällde och man var strax inte törstig längre. Jäkla kul dag.
Underbara människor de där australiensarna, så "easy going", generösa och öppna - "no worries, mate" har blivt min ledstjärna efter den resan.


Nu åter till den där negationen.
Dessvärre valde vi igår fel restaurant för att inmundiga vår måltid. Vill inte tala om vad stället heter men vi skämtade lite om och konstaterade att den låg i fel del av stan, en del man sällan besöker om man inte har något ärende dit eller bor där. Det var ett ställe vi en längre tid hade tänkt att besöka och nu vet vi att vi förmodligen aldrig kommer att återvända dit.

Och vad var det som gick snett där då?
Kändes fånigt att dagen innan ha bokat bord, vi var de enda gästerna under de c:a två timmar vi satt där. Trist som fan.
Förrätten, tonfiskcarpatio, var bland det mest snålt tilltagna jag sett och smakade nästan ingenting.
Maten, oxfilé med sötpotatis-fries för mig, aborre med smaksatt ris och palmhjärta för Hustrun, var OK - inte mer än så.
Det vita vinet vi enats om var för varmt, fick be om en ishink.
Och dyrt som fan. Pengar är visserligen inte "the issue" när man går ut på bröloppsmiddag men det var absolut inte prisvärt och sånt gillar jag inte.

Vi hade tänkt att stanna för en drink eller tre men vi kilade iväg till en lite "syltig" pub och tog ett par bärs istället, det är mer vår stil.
Vi hade, som sagt, en trevlig kväll, skrattade och hade kul i varandras sällskap - så där som vi egentligen alltid har det.
(*nu med rosa fluff i luften, nån som ser?*)

Pin-up

Har just kommit hem från en ball kväll på Södra Teatern/Kägelbanan nära Slussen på Södermalm i Stockholm.
Vi snackar hyllning till Betty Page, strippan som liksom blev urmodern för alla pin-upor. Ja, asså det här var på 50-talet som det var aktuellt. Har du sett en lastbil med ett klistermärke föreställande en halvnaken dam, då har du sett Betty Page.
Jäkla kul kväll. Det var uppträdanden och knäppa inslag i den burleska stilen och vart man vände sig var det nånting som Råckade. Hade klätt mig en den snyggaste ormskinnsskjortan och kritstrecksrandiga brallor å jazzade in på haket. Musiken svängde som tusan och det tog inte lång tid innan man hade salsasvall i knächippet.... Strax fann man gamla vänner som likaledes hade stassat upp sig. Alla var så schysst klädda, skön gammal 50-talslook liksom.
Mina gamla vänner i the Voladoras lirade sin alldeles egna guuurrrrrlriot rock och det svängde som fan.
Ja, jösses. Dax att gå å knyta sig skulle jag tro... G'natt...

(Nu något editerad version)

Parle francaise???

Igår hade jag sex lektionstimmar som lärarvikarie. Två av timmarna var jag fransklärare!!! Jag som inte kan franska!!! OK, några grejer kan man väl på franska men inte är det mycket. Men det gick bra, det var självgående 8:or och 9:or. I slutet av lektionen med 9:orna berättade jag lite turnéminnen från en tur i Frankrike jag gjorde för många år sedan - det funkade fint. Kombinerade liksom rockmusik med franska och lite geografi. Det är ett litet privilegium man har som lärarvikarie, man kan spåna på lite hur som helst. Dom lyssnade intresserat och kanske var lite glada att slippa gå "strictly by the book" (vad det nu heter på franska???).

De andra lektionerna hade jag svenska och engelska. Det var lite lättare, inga som helst problem. Fick på slutet av dagen höra att snacket gick om mig bland eleverna - dom tyckte jag var cool. Är väl ett ganska bra betyg, tänkte jag. Det gladde mig för jag var lite nervös inför de här ungdomarna, det är inte lätt att kliva in som ny och okänd vikarie i högstadiet.

Ikväll ska jag träffa några lirare för att försöka spåna ihop ett nytt band, det börjar rycka lite i rock-tarmen. Mer om det en annan gång.

Trevlig helg

Gamla Eken (stockholmsslang)

Jag älskar Stockholm, "mitt" Gamla Eken - *snörvel*.
Inte så där att jag på något drygt stockholmskt sätt försöker klappa mig för bröstet eller klanka ner på andra städer för att framhäva Stockholms förträfflighet. Nej, nej, nej...
Det är bara så att jag verkligen gillar den här staden - ytorna, vattnen, öarna... Känner mig lite priveligerad att bo bara två minuters gångväg från Fjällgatan där man vid Ersta Sjukhus har en strålande utsikt över staden. Dit brukar Hustrun och jag gå på t.ex. nyårsafton och titta på fyrverkerierna. På Erstaterassen brukar vi ha picknick på somrarna, deras café stänger så tidigt så vi brukar låna deras stolar och bord - det verkar vara helt OK att göra så, vi har i.a.f. inte blivit bortkörda någon gång.

Var igår ute och gick och bara njöt. Härligt solsken och skönt varmt (minns ni för bara en vecka se'n...!!!). På väg att träffa Nini för en lunch passade jag på att ta några bilder.

Från Fjällgatan tog jag den här bilden.
Till vänster ser vi Kastellet på Kastellholmen. Vet ni att flaggan där hissas och halas varje dag synkroniserat med den på Kungl Slottet. Det sägs att hissad flagga betyder fred i riket.
Fy för den dag flaggan inte är hissad.
I mitten av bilden sticker det upp ett kyrktorn, det är Oscarskyrkan. I Oscars församling är jag född och döpt.
Mellan Kastellet och Oscarskyrkans torn ser vi Vasamuséet, den rödbruna byggnaden. Vad är det för vits att ha ett muséum för världens mest misslyckade krigsfartyg??? Men OK, något slags intresse verkar det finnas eftersom det alltid ligger högt på listan över välbesökta platser.
Till höger ser vi Nordiska Muséet, en pampig byggnad.

Många turister tror att Nordiska Muséet är Kungliga Slottet, skulle faktist passa bättre som det än den ganska trista kub som nu kallas för slott. Skulle varit ballt om vi fått ha kvar det gamla slottet Tre Kronor som brann ner 1697, det var riktiga grejer det. (Här en modell av Tre Kronor, bilden har jag stulit från Hovet)

Det finns många vackra byggnader och roliga detaljer på dom. Och inte helt sällan finns det en historia bakom husen och detaljerna.

Den här detaljen finns på en fasad, adress Skeppsbron 44, strax ovanför entréportalen. Den nedersta krumeluren ska föreställa byggherrens frus "skrynkla". Ståryn är att byggheren var sur på sin fru för att hon var otrogen och lät mura in denna detalj i fasaden. Hans egna ansikte tittar ner mot den med bister min. Hon hade tydligen ihop det med en hel radda män och detta var hans sätt att hämnas mot henne. Kunde dom inte bara pratat med varandra? Huset innehåller också den kända gamla krogen Zum Franziskaner.

Ni vet den där granen som varje år byggs upp på Skeppsbron sponsrad av TV-Kanalen. Så här långt har dom kommit just nu. Vilket jäkla knasigt bygge. Men visst är den vacker när den sedan står där tänd i decembermörkret.


Skeppsholmen - nä inte TV-serien, den här finns på riktigt - är en trevlig ö med många fina byggnader. Kapellet, admiralitetshuset...

Men vänta lite, vad är det här!? Någonting saknas på bilden!? Vad är det som saknas? Jag har inte manipulerat bilden men ett känt landmärke i Stockholm är borta. Vad? Kanske en tävling på gång...? Skriv en rad.


Jag skulle kunna hålla på så här hur länge som helst och vandra runt i Staden, kanske får anledning att återkomma i ämnet någon gång.

De' börjar knorra i skrine', dags å klappa i'se' lite frullesvull.
Ussare kvanting, pjattar å chinonor.
Tjillevippen, hojta' kisen å hasa' bor'ti' spisjärne'.

Svärmors stuga

I Allhelgonahelgen var Hustrun, Svärmor och jag en sväng upp till Svärmors stuga i norra Roslagen, c:a 1½ timme med bil från Stockholm, för att göra i ordning för den kommande vintern. En del grejer hade blåst omkring i den storm som härjade nyligen och det var en del att ta hand om. Ett av de arbeten jag tog på mig var att klättra upp till alla fågelholkar för att rensa ut dom och hittade då det här fina redet i en av holkarna. Det var så fint inrett av fåglarna med löv, gräs, små kvistar, mossa, djurhår och tygfibrer.


Sorgligt nog var det åtta stycken ägg kvar i boet som inte blivit kläckta.
Enligt fågelboken rör det sig om talgoxe- eller blåmesägg, svagt rosa med mörkare fläckar är beskrivning för båda arternas ägg. Jag tror på blåmes för vi såg ett par som häckade i den holken innan en svartvit flugsnappare plötsligt hade tagit den i besittning. Det kan också röra sig om en andra, eller rentav tredje häckning, eftersom sommaren var så varm och lång. Trist för de okläckta äggen och dess föräldrar men det är väl en del av naturens gång. Det är nog bra att människan hjälper till lite att bygga bo, en rejäl holk som inte ekorren eller andra otrevliga rackare kommer åt. Men i det här fallet var det ju ingen som ville komma åt äggen, bara boet.

Så här ser det ut vid stugan när det skymmer.
Bilden är dock tagen vid ett annat tillfälle, våren 2005. I somras byggde Svågern och jag en ny veranda, på bilden är det den gamla. Jag älskar att vara där uppe i stugan och Svärmor är glad att vi vill vara där annars sitter hon oftast ensam där, och det kan ju inte vara så kul.