Stockholms Stadshus och andra sköna platser

Aaahhh... Det var bra med lite långhelg.
Inte gjort så mycket, mest varit hemma och tagit det lugnt. En kompis fyllde 30 i söndags och det firades förstås, men det är det enda partajandet som varit i helgen.

Igår, Annandag Påsk, var Hustrun och jag ute och cyklade lite i vårsolen.
Vi kom förbi vid Stadshuset och hoppade av cyklarna för att strosa runt lite där. Fick syn på en skylt som informerade om att tornet var öppet för ett besök, det måste vi kolla.
Sagt och gjort - vi åkte upp med en hiss så långt det gick (ungefär halvvägs) och resten fick man gå. Det var väldigt spännade, man gick runt, runt inne i tornet med lite lätt uppförslutning och till slut kom man till en plattform där en träkonstruktion bildade den sista biten av trappor upp till "balkongen" som löper runt hela tornet strax under klockorna. Man kunde sedan ta sig ytterligare upp till en plattform som var precis under klockorna. Det var som en riddarborg där inne, riktigt häftigt. Givetvis finns S:t Göran & Draken på plats där inne och det förstärkte bara intrycket av att vara några hundra år tillbaka i tiden.

Vilken härlig utsikt det var där uppe, det Stockholm man bara älskar.
Favoritvyn är nog denna, med blicken riktad österut.

Riddarholmen, Gamla Stan, saltsjöns inlopp, Södermalm....världsklass. Lite svindelkänsla och magpirr när man var där uppe men det får man tåla.

Om man tänker sig att man tittar något till vänster om denna vy så ser man bara det där tråkiga Klara-området med postterminalen, centralstationen, cityskraporna m.m. Riktigt fult där uppifrån.

Jag försöker dra mig till minnes om jag någonsin varit uppe i tornet förut men jag tror inte det. Möjligtvis när jag var liten men det är inget jag kommer ihåg.
För alla tillresta och även Stockholmare som, liksom jag, missat denna begivenhet kan jag verkligen rekomendera ett besök. Endast 20 kr för en störtskön upplevelse.

Vidare cyklade vi sedan via Norr Mälarstrand till Rålambshovsparken, över Västerbron till Långholmen och runt en sväng där. Vilken oas Långholmen är.
Där (och Rålis) hängde man mycket förr när det var små gratisfestivaler mest varje helg under sommarmånaderna. Det är nästan inget sånt numera. Vad beror det på? Det finns ju hur många band som helst som skulle vilja spela på en sån festival.

Senast jag lirade på Långholmen var sommaren -94 (hoppla - hela 12 år sen). Det var inte mycket publik, det var ju alltid smockfullt med kids under 70- och 80-talen och det är kanske en orsak till att det inte arrangeras så många småfestivaler numera, det verkar inte finnas det intresset för dylika arrangemang längre - synd.

Rålambshovsparken c:a 1980

Hur som helst är det härligt att turista i sin "egen" stad, rekomenderas varmt.