Rockar fetare

Maj Späjs

2007-06-26T10:14:00.000+02:00

Nu finns Sir Realistic även på My Space.
Några låtar, några länkar...
Inte så mycket ännu men det kommer att fyllas på med tiden.

Nu är det höst...

2007-06-18T22:22:00.000+02:00

Nja, det kanske inte är riktigt så illa men visst är det lite snopet att ha det så här kyligt i mitten av juni strax innan "Svensson" ska få semester.

Själv blir jag snart arbetslös efter att ha haft ett långt vikariat på förskolan (bilden ovan är från en utflykt i Nackareservatet med ungarna) men jag bekymrar mig inte så mycket för det. Jag visste ju från början att det var tidsbegränsat och jag ser fram emot att få lite sommarlov. Ska väl försöka hitta ett vettigt jobb men jag ger mig själv litet hopp att det ska lyckas under sommaren. Det blir väl att gå tillbaka till skolan och vikariera när höstterminen drar igång. Jag har många dagar att plocka ut från a-kassan i sommar, har även ett litet arv att förvänta mig och hustrun tjänar bra så ekonomiskt är det OK trots allt.

I augusti ska jag göra ett gig som basist med mina kompisar
i The Sewergrooves. Det är ett gig på en liten festival utanför Arvika, Obskyrfestivalen. Ska vara "stand-in" åt deras basist Andreas som ska bli pappa då (3:e barnet). Jag ser väldigt mycket fram emot att giga igen, det var ett par år sedan jag senast stog på en scen.
Rock 'n' Roll... Mer om det senare.

Annars håller jag igång det "egna" bandet Strange Crew. bäst det går men det är lite trögt. Vi är gamla gubbar som inte lägger speciellt mycket krut på det utan lirar för att vi vill ha kul. Väldigt få bilder på mig där på vår hemsida och det är nog lika bra det - finns bara på "bandet-sidan" med en liten presentation ännu, ska väl uppdatera den där sajten nån gång...

Glad midsommar, på er...

Att få en bil....

2007-05-04T12:36:00.000+02:00

...på halsen. Ja, lite så känns det.
Hustrun och jag var inte alls beredda på att "bli med bil" i sommar. Men vad gör man när Svägerskan ringer och säger att hennes kollega har en bil som han vill skänka bort. "Skänka" var nästan sant - han ville ha 423.- för den.
"Varför just 423.- ???" frågade vi. Jo, för att han skulle köpa en grej till sonen som kostade just 423.- .
"Okej", sa vi och åkte ut till Bålsta och hämtade den.
Den jävla bilen har redan kostat oss 2 parkeringsböter innan vi nu fått ordning på boendeparkeringstillståndet (lååångt ord!!!).
Nåja, det kan man väl tåla.
Skattad och besiktigad året ut - bara att tuta å köra.

Ungefär så här ser den ut, en guldfärgad AUDI 80 1987:a
med sollucka (inte våran bil på bilden).
En helt okej kärra att ha i sommar...

Bajen e bäst

2007-04-15T21:27:00.000+02:00

Så här borde den allsvenska tabellen se ut även framme i höst

London / Barcelona

2007-04-09T16:08:00.000+02:00

Befinner mig i mitt älskade London just nu.
20 grader varmt och sol.

I morgon, tisdag, drar vi vidare till Barcelona
för några balla dagar där.
Kanske berättar mer sen...

Naaajsss........

2007-03-26T13:07:00.000+02:00

Skönt som tusan att det nu är vår.
Hoppas att de förbaskade "bakslagen" uteblir i år.

Hoppas på vår snart

2007-03-06T11:42:00.000+01:00

Nu får det snart vara nog med vintern. Det har visserligen varit en ganska beskedlig vinter här i Stockholm men jag hoppas det bli vår snart. Var i söndags ute på vad jag förmodar var säsongens sista skidtur. Tog mig till Fiskartorpet strax bakom Stockholms Stadion men där var det förvånasvärt dåligt med spår men jag skidade på ändå. Det var härligt väder, solen värmde skönt och det var bara att njuta och göra det bästa av situationen. Gled iväg mot universitetet och det förvånade mig hur lite människor jag stötte på, det var väldigt öde. Väl framme vid univesitetet var det bara att ta av sig skidorna och gå och ta T-banan hem.
Urban frisksportare man är, va'? Men vad ska man göra när man bor i Staden??? Å andra sidan är Stockholm med omnejd alldeles utmärkt gällande utbudet för naturliv, ur stadssynpunkt sett då. Kan ju jämföra med London, där jag bott i 3 år, hopplöst att få ta sig ett dopp eller få uppleva lite stillhet och natur. Då får man ta sig en bra bit från stan och man är garanterat inte ensam då.

Bilden har jag lånat från bloggen "Jakobs Mamma"

Jag har snuva...

2007-03-04T03:48:00.000+01:00

...och det har pågått i några dagar.
Nu har Hustrun blivit smittad men jag börjar känna mig på bättringsvägen...
Men annars är det väl ganska bra.
Jag har nu skrivit kontrakt med Skolan och har jobb på förskolan fram till midsommar.
Idag kändes det lite som vår i luften och kanske jag tar mina skidor och sprintar runt lite med dom vid Fiskartorpet i morgon. SMHI säger att det ev. kan bli sol och jag garvar ikapp med alla som ska åka Vasaloppet...

Tillfälligt (?) tillbaka...

2007-02-25T17:15:00.000+01:00

Jodå, jag lever men känner ingen direkt inspiration att hålla bloggen på högvarv.
Livet går sin gilla gång och jag har fått ett vikariat på förskolan som löper terminen ut.
Lirar gamla låtar av Cream, Mountain m.fl. med ett gäng gubbar och det är allmänt OK.
Tittar väl in här då och då för att hålla mig själv och andra uppdaterade men det kommer nog inte att bli så ofta.

Jag och en känguru i Vitabergsparken.

Kräääks......

2007-02-01T11:40:00.000+01:00

Jäklar va' jag har mått pyton. Förmodligen vinterkräksjukan.
Nåja, nu har man i alla fall tömt magen på ALLT och kan därmed börja uppdatera innehållet efter bästa förmåga.
Hmmm...kanske rent av ska börja tänka lite nyttigare?

Tänka, tänka, tänka, tänka, tänka, tänka, tänka.......

Sådärja, nu har jag tänkt klart.
Jag är sugen på en hamburgare.

Men hej....nu är det februari och om 3 månader är det maj.
Och exakt i halvtid ska det firas en 30-åring...

Bizzi

2007-01-25T19:48:00.000+01:00

Grymt bizzi med diverse saker, har inte haft tid att skriva något på ett tag.
Har bl.a. provspelningar med band på gång. Har gjort ett test som gick jävligt bra, nu som basist och sångare.
Har haft fullt upp med lärarvikariat och tiden bara trillar på.
Återkommer när jag har tid och vett.

Löpsedel

2007-01-17T10:43:00.000+01:00

Men, asså - hallå...???
Dagens löpsedel för en av kvällstidningarna

Här kräks

Britney på

pojkvännen

(eller något åt det hållet).

Är det verkligen en av dagens viktigaste händelser???
Det är inte ens den mest säljande händelsen,
va' fan tänker dom på?????
En av de mest korkade löpsedlar jag sett.

Va' knasigt det kan bli...

2007-01-15T22:44:00.000+01:00

En kompis undrade om det var jag som syntes på startsidan för www.tjuvlyssnat.se .
"Nä, det kan jag inte tänka mig" svarade jag, men var givetvis tvungen att kolla det.
Och visst fan är det jag....!!!???
En skön öl i solen på en krog som ligger runt hörnet från vår port, behöver inte ens korsa någon gata. Jag minns det där tillfället, med ledtråd av hela bilden, och det där var en av gångerna i somras då jag satt och väntade på Hustrun. Tjuvlyssnade faktist lite på brudarna som satt närmast och de var ganska spåniga måste jag säga - dock inget som är kul att återberätta på "Tjuvlyssnat", de snackade jobb. Minns även att det var någon som fotograferade från andra sidan gatan, men jag trodde att det var tobaksaffären till vänster de plåtade. (Bilden är beskuren och "copy rights" skiter jag fullständigt i den här gången)

En ängels sista flygtur

2007-01-07T15:34:00.000+01:00

Sol, värme och bad har det varit på Gran Canaria men det är ändå hemresans trista händelse som satt sig djupast i sinnet. Kom hem igår kväll. Väldigt trötta, väldigt försenade.

Det här var det som orsakade förseningen, en försening som ter sig löjlig i jämförelse med orsaken.
Resan var behaglig, flygplansmåltiden hade avslutats och en film hade just börjat.
Mitt i flygresan ropades det efter en läkare i högtalarna. En liten stund senare ropades det igen, den gången med ganska desperat stämma. Efter ytterligare en stund var samma stämma tillbaka nästan gråtfärdig och i samma veva meddelades det att vi måste gå ner i Hannover för att vi hade en akut sjuk passagerare ombord. En äldre kvinna hade fått hjärtstillestånd. Väl nere på marken hann piloten knappt stanna planet innan det kom ombord sjukvårdare med diverse utrustning. Vi beordardes att sitta ner för att inte vara i vägen och det följdes givetvis av samtliga passagerare. Efter ett par minuter bars den livlösa kvinnan ut på bår, strax följd av hennes man. Vi fick information om att vi snart skulle lyfta igen men det drog ut på tiden. Mer information om att polisen var tillkallad, att flygkaptenen förhördes, att kvinnans man förhördes och till slut orden från flygvärdinnan "...det gick inte bra..."
Det var för sent, kvinnan hade avlidit.

Mina tankar och empatier går till änklingen. Ett liv tillsammans var över på ett par ögonblick. En tid i solen är hans ljusa sista minne av sin livskamrat. Förmodar att de haft en lång tid tillsammans och att de med åren växt ihop till en enhet. Nu var deras liv tillsammans plötsligt krossat.
Mannen kom så småningom tillbaka ombord för att avsluta den resa som han helst hade varit utan. Ensam. Han såg förvånansvärt klar ut, tror att händelsen ännu inte riktigt hade hunnit sjunka in i hans själ.
Ett par timmar försenade landade vi till slut på Arlanda och vi tog en taxi hem.
Hustrun och jag kramade varandra exra hårt, väl medvetna om hur fort livet kan ta en vändning som man helst inte vill uppleva.

Till min bestörtning och förvåning såg jag redan idag en helsida i Aftonbladet om den här tragedin. Tydligen en av passagerarna som tipsat tidningen om storyn (förmodligen personen som nämns med namn ett par gånger i artikeln), kanske i förhoppning att få en liten slant för "scoopet".
Om det är så vill jag bara säga; Jävla gamar det finns.

Tjackat nya brallor

2006-12-27T20:33:00.000+01:00

Var ute på sta'n idag och köpte mig ett par nya brallor, ett par såna där... -->

Schyssta va'?

Sitter snortajt och de ska invigis om ett par dagar då Hustrun och jag landar på Kanarieholmarna.
Ja, ja...en del av er kanske inte tycker att de passar mig, en medelålders gubbe, men det skiter väl jag i. Jag gör väl som jag vill i den frågan? Å det har jag alltid gjort.

Satan va' mycke' folk de' va' ute på sta'n idag, trångt överallt så det fick bli en snabb repa på byn och se'n snabbt hem igen.

En ledig dag

2006-12-20T16:51:00.000+01:00

Arbetslös är inte samma sak som sysslolös har jag fått lära mig den senaste veckan.
Snacka om fullt ös; Jag har haft lärarvikariat varje dag se'n sist jag skrev. Lägg till en helgturné till Helsingfors och bilden börjar kanske klarna.

Efter att ha jobbat hela fredagen (matte, fysik och bilogi med 9:orna) pinnade jag iväg till Viking-terminalen där bandets Cheva-van plockade upp mig. Tungt partajande på båten och upp i ottan på lördagmorgonen för att kraftigt bakis rulla av färjan. Tullen och deras narkotikahund fick förstås det glada beskedet att vi var "rena" från tokerier och vi släpptes in i landet. Några timmars sömn på hotellet och sedan var det dags för inlastning och soundcheck på klubben Belly. Lite mat och vila sen var det full rulle på partyt igen. Bra gig och kul publik. Seeent kom vi tillbaka till hotellet och hade lite eftersläckning.
Upp vid 11.30 på söndagen för att checka ut från hotellet och iväg till klubben för att lasta in våra grejer. Sedan en liten promenad på sta'n i väntan på att färjan skulle ta oss tillbaka till Stockholm. Partyt på söndagen blev väldigt mycket lugnare än på fredagen och vi landade lyckligt i Stockholm på måndagmorgonen. Polisens nykterhetskontroll klarades av och vi åkte för att tömma vanen vid replokalen. Då ringer det på mobilen och de ville att jag skulle komma och vicka på Skolans "fritids".
"Visst kan jag det", svarade jag, "men ge mig en timme så jag hinner hem och ta en dusch..."
Man var inte den smartaste fritidsledaren de sett just den dagen men det gick bra ändå. Även tisdagen var jag och jobbade där men har alltså varit ledig idag, och det var grymt behövligt. Jag sov till 11.30 och låg sedan och läste ett par timmar innan jag gick ut för att handla lite.

Imorgon ska jag jobba igen och då blir det fackeltåg till kyrkan och tindrande ögon på barnen, det blir säkert bra.

Bjussar på en bild från förra julen då jag var tomte hos grannen och deras barn, jag till vänster i bild ;-p

Jag kommer förmodligen inte ha tid att skriva något mer före jul
så jag önskar er alla en Glad Dag

Sex och samlevnad

2006-12-13T14:07:00.000+01:00

Kan ni tänka er att vikariera en lektion i biologi med åttondeklassare och när man kommer till skolan får man informationen att de håller på och läser om
sex och samlevnad?

Det hände mig idag.

Den första tanke jag fick var "Åhh, hjälp...!!!".
Klassen i fråga hade jag aldrig haft tidigare och man undrade verkligen "Hur skall det här gå? Vad har jag gett mig in på?"
Det visade sig att mina farhågor var obefogade, de var jättefina i klassen och faktist inte ett enda fniss kom över deras läppar, 22 elever (ungefär 50/50 killar och tjejer) tog lektionen på fullaste allvar. Det hjälpte mig att komma över den rädsla jag hade inför lektionen och jag vill väl inte påstå att jag också lärde mig något nytt av den timmen men jag tycker att infon och lärobokens upplägg var väldigt bra. Tänkte tillbaka på min egen tid i högstadiet i början av 70-talet och jag kan inte minnas att man fick den infon som ungarna nu får i ämnet sex och samlevnad.

För många år sedan, jag var runt 25 år, när jag "vickade" i en klass med fyror var ungarna jättejobbiga (jobbiga för stunden, normalt en mycket snäll skara barn). De höll på och öste runda ord till varandra i en allt mer ökande takt och det var ett jäkla fnissande och tisslande. Jag fann för gott att avsluta matematiklektion som vi hade och jag drog igång en spontan sexualundervisning. Jag sa till ungarna att om de började fåna sig skulle vi genast återgå till matteböckerna. De satt som tända ljus medan jag pratade och ritade på tavlan.
Efteråt berättade jag i lärarrummet vad som hänt och mina kollegor såg ut som fågeholkar, de hade inte vågat göra samma sak som jag då gjort. En kollega sa att det kanske var i tidigaste laget att snacka sex med 10-åringar men jag såg inget problem i det, de visste ju mycket väl vad det handlade om och det gällde bara att avdramatisera det hela lite. Tycker att ungarna ska ha infon tidigt så att det inte blir tokigt när de senare ger sig in "leken" på allvar.

Slut i roten

2006-12-06T17:18:00.000+01:00

Jösses, idag har jag jobbat hela dagen på förskolan.
Har haft 21 stycken 6-åringar runt knäna i 8 timmar. Vilket drag det är på dom, men de är sköna små typer. Mycket julpyssel och lek och stoj. En och annan bokstav hann vi kika på också. Vi åt pizza till lunch idag, alltså var det inga problem att få ungarna att äta - jäklar vad en del av dom smällde i sig.
Hustrun är på julmiddag med sitt jobb ikväll och jag lär väl somna sött i soffan efter denna pärs. Kanske hittar något lagom hjärndött på burken att glo på.

Garderob

2006-12-01T08:36:00.000+01:00

Nu är garderoben monterad och (nästan) klar.Spegeldörrar och ekfanér. Fick flytta datorn och annat lite till vänster så blev det en alldeles utmärkt förvaringsmöbel.
Vi glömde köpa handtag till lådor och dörrar men det går att dyrka sig in i garderober och lådor ändå. Och handtagen kan man egentligen köpa var som helst - behöver inte vara just IKEA's. Vi får se vad det blir för några handtag...och när det blir, för visst är det märkligt hur man lär sig leva med små defekter som avsaknad av handtag och andra små fjantiga detaljer...???

Lånad bil m.m.

2006-11-29T15:43:00.000+01:00

Rock 'n' roll-resan till Söderhamn blev inställd i helgen p.g.a. sjukdom i bandet. Men man får hoppas att det är friskt till den 16/12, då drar vi till Helsingfors, ska bli kul som fan - länge sedan jag var där. Vi åker med Viking Salmonella på fredagkvällen den 15:e och hemresa på söndagkvällen, alltså laddat för tre bra partykvällar inkluderat gigkvällen då.

Eftersom giget i Söderhamn blev inställt passade jag på att låna The Sewergrooves' Cheva-van (har ingen egen bil) för att uträtta en del ärenden där bil är grymt bra att ha. Åkte till Nynäshman och köpte mig en elbas och liten basanläggning, 3500.- ...billigt som fan...
Döm om min förvåning när frun i huset, där jag köpte instrumenten, sa att hon kände igen mig och ganska snart kom vi fram till att vi hade varit skolkamrater i gymnasiet. Vi "tog studenten" samtidigt och hade alltså partajat ihop på avslutningsfesten. Det var bara snart 30 år sedan så det är klart att hon kände igen mig (kunde tyvärr inte säga detsamma). Denna ankdamm är allt bra liten.

Å i lördags lyckades Hustrun lura med mig till IKEA. Men hallå liksom...IKEA, en lördag, lönehelg, fyra veckor före jul... Hur kul kan det vara? Å jag som var öltörstig. Nåja, lite smarta var vi allt. Jag råkade veta att de hade öppet till 20.00 denna lördag och vi for dit så sent som möjligt, det var aslugnt. Gott om parkeringsplatser och nästan tomt inne i "templet". Köpte på oss en rejäl garderob som jag nu håller på och monterar.

Så här såg det ut innan den nya garderoben kom in i våra liv.Återkommer förmodligen i morgon med bilder av byggresultatet.

2006-11-24T16:29:00.000+01:00

Usch - den här veckan har varit så seeeg...
Får liksom inget vettigt gjort, tiden bara rinner iväg och inget kul händer. Har inte haft några lärarvikariat på två veckor. Ingen jobbintervju på hela veckan. Har sökt så jäkla många jobb och det börjar kännas lite tröstlöst nu. Ska det vara så svårt att få arbetsgivare att förstå min kapacitet?
Hallå - var är alla de där nya jobben det snackas om???
Något band har jag inte heller fått ihop. Trummisen som var på G verkar glida över till ett annat band som han lirat med tidigare, så var det förmodligen med det projektet - baj, baj...

Lite Rock 'n' Roll blir det i alla fall.
Ska åka med The Sewergrooves till Söderhamn igen och det ska bli kul. Mindre kul är väl att vi ska åka hem på natten efter giget, c:a 3 timmar att köra, men det får gå.

Ha en bra (h)älg.

Hustrun + jag = sant

2006-11-17T15:47:00.000+01:00

Igår firade Hustrun och jag vår första bröllopsdag.
Det var något helt nytt att fira och vi hade trevligt, trots allt.
Varför denna negation i slutet av förra meningen? Förklaring kommer...

Vill först passa på att berätta lite om vårt bröllop förra året.
Det var en strålande tillställning. Planerad under en längre tid och hemlig för alla utom för våra mammor. Hustrun och jag har hängt ihop i snart tjugo år och det var dags att känna att prövotiden var över. Det var inget gå ner på knä och fria eller så, utan mer en mogen diskussion mellan oss som pågått under en längre tid. Vi hade en resa planerad och på nätet kollade vi upp möjligheterna till att äkta oss i samband med resan.Vi gifte oss på en strand i Australien, barfota och ledigt klädda till tonerna av Hep Stars "Wedding".
Vittnen var våra vänner Cammo och Coralie, själva vigseln förättades av Nicole Brown. Den här stranden ligger strax norr om Surfers Paradise och det var ballt med surfare i bakgrunden (men de syns inte på någon av de här bilderna). Det blåste som tusan den här dagen och det kanske syns på bilderna. Efter ceremonien åkte vi och tog den officiella bröllopsbilden tillsammans med tigern Rama.Vilken häftig kisse, hälften vit - hälften vanlig orange.
Ja, den är levande men det var beväpnade vakter/skötare precis utanför bild så man var aldrig orolig. Rama hade också en tjock kedja runt halsen som satt fast i marken. Men vilken bjässe...!!! Tassarna var "stora som dasslock" och tänderna långa och vassa. Men han var så fin och lät sig snällt klias och klappas.

Sedan åkte vi hem till Cammo och Coralie och hade en Aussie-BBQ tillsammans med några av deras vänner och grannar, människor vi inte kände men det spelade ingen roll. Vi hade dagen innan fyllt kylen med champagne, vin och öl.
Vet ni att det knappt finns Foster's i Australien, det är något påfund för övriga världen.
Nä, Victoria Bitter och Cascade Premium Lager var det som gällde och man var strax inte törstig längre. Jäkla kul dag.
Underbara människor de där australiensarna, så "easy going", generösa och öppna - "no worries, mate" har blivt min ledstjärna efter den resan.

Nu åter till den där negationen.
Dessvärre valde vi igår fel restaurant för att inmundiga vår måltid. Vill inte tala om vad stället heter men vi skämtade lite om och konstaterade att den låg i fel del av stan, en del man sällan besöker om man inte har något ärende dit eller bor där. Det var ett ställe vi en längre tid hade tänkt att besöka och nu vet vi att vi förmodligen aldrig kommer att återvända dit.

Och vad var det som gick snett där då?
Kändes fånigt att dagen innan ha bokat bord, vi var de enda gästerna under de c:a två timmar vi satt där. Trist som fan.
Förrätten, tonfiskcarpatio, var bland det mest snålt tilltagna jag sett och smakade nästan ingenting.
Maten, oxfilé med sötpotatis-fries för mig, aborre med smaksatt ris och palmhjärta för Hustrun, var OK - inte mer än så.
Det vita vinet vi enats om var för varmt, fick be om en ishink.
Och dyrt som fan. Pengar är visserligen inte "the issue" när man går ut på bröloppsmiddag men det var absolut inte prisvärt och sånt gillar jag inte.

Vi hade tänkt att stanna för en drink eller tre men vi kilade iväg till en lite "syltig" pub och tog ett par bärs istället, det är mer vår stil.
Vi hade, som sagt, en trevlig kväll, skrattade och hade kul i varandras sällskap - så där som vi egentligen alltid har det.
(*nu med rosa fluff i luften, nån som ser?*)

Pin-up

2006-11-12T02:07:00.000+01:00

Har just kommit hem från en ball kväll på Södra Teatern/Kägelbanan nära Slussen på Södermalm i Stockholm.
Vi snackar hyllning till Betty Page, strippan som liksom blev urmodern för alla pin-upor. Ja, asså det här var på 50-talet som det var aktuellt. Har du sett en lastbil med ett klistermärke föreställande en halvnaken dam, då har du sett Betty Page.
Jäkla kul kväll. Det var uppträdanden och knäppa inslag i den burleska stilen och vart man vände sig var det nånting som Råckade. Hade klätt mig en den snyggaste ormskinnsskjortan och kritstrecksrandiga brallor å jazzade in på haket. Musiken svängde som tusan och det tog inte lång tid innan man hade salsasvall i knächippet.... Strax fann man gamla vänner som likaledes hade stassat upp sig. Alla var så schysst klädda, skön gammal 50-talslook liksom.
Mina gamla vänner i the Voladoras lirade sin alldeles egna guuurrrrrlriot rock och det svängde som fan.
Ja, jösses. Dax att gå å knyta sig skulle jag tro... G'natt...

(Nu något editerad version)

Parle francaise???

2006-11-10T13:07:00.000+01:00

Igår hade jag sex lektionstimmar som lärarvikarie. Två av timmarna var jag fransklärare!!! Jag som inte kan franska!!! OK, några grejer kan man väl på franska men inte är det mycket. Men det gick bra, det var självgående 8:or och 9:or. I slutet av lektionen med 9:orna berättade jag lite turnéminnen från en tur i Frankrike jag gjorde för många år sedan - det funkade fint. Kombinerade liksom rockmusik med franska och lite geografi. Det är ett litet privilegium man har som lärarvikarie, man kan spåna på lite hur som helst. Dom lyssnade intresserat och kanske var lite glada att slippa gå "strictly by the book" (vad det nu heter på franska???).

De andra lektionerna hade jag svenska och engelska. Det var lite lättare, inga som helst problem. Fick på slutet av dagen höra att snacket gick om mig bland eleverna - dom tyckte jag var cool. Är väl ett ganska bra betyg, tänkte jag. Det gladde mig för jag var lite nervös inför de här ungdomarna, det är inte lätt att kliva in som ny och okänd vikarie i högstadiet.

Ikväll ska jag träffa några lirare för att försöka spåna ihop ett nytt band, det börjar rycka lite i rock-tarmen. Mer om det en annan gång.

Trevlig helg

Gamla Eken (stockholmsslang)

2006-11-08T10:27:00.000+01:00

Jag älskar Stockholm, "mitt" Gamla Eken - *snörvel*.
Inte så där att jag på något drygt stockholmskt sätt försöker klappa mig för bröstet eller klanka ner på andra städer för att framhäva Stockholms förträfflighet. Nej, nej, nej...
Det är bara så att jag verkligen gillar den här staden - ytorna, vattnen, öarna... Känner mig lite priveligerad att bo bara två minuters gångväg från Fjällgatan där man vid Ersta Sjukhus har en strålande utsikt över staden. Dit brukar Hustrun och jag gå på t.ex. nyårsafton och titta på fyrverkerierna. På Erstaterassen brukar vi ha picknick på somrarna, deras café stänger så tidigt så vi brukar låna deras stolar och bord - det verkar vara helt OK att göra så, vi har i.a.f. inte blivit bortkörda någon gång.

Var igår ute och gick och bara njöt. Härligt solsken och skönt varmt (minns ni för bara en vecka se'n...!!!). På väg att träffa Nini för en lunch passade jag på att ta några bilder.

Från Fjällgatan tog jag den här bilden.
Till vänster ser vi Kastellet på Kastellholmen. Vet ni att flaggan där hissas och halas varje dag synkroniserat med den på Kungl Slottet. Det sägs att hissad flagga betyder fred i riket.
Fy för den dag flaggan inte är hissad.
I mitten av bilden sticker det upp ett kyrktorn, det är Oscarskyrkan. I Oscars församling är jag född och döpt.
Mellan Kastellet och Oscarskyrkans torn ser vi Vasamuséet, den rödbruna byggnaden. Vad är det för vits att ha ett muséum för världens mest misslyckade krigsfartyg??? Men OK, något slags intresse verkar det finnas eftersom det alltid ligger högt på listan över välbesökta platser.
Till höger ser vi Nordiska Muséet, en pampig byggnad.

Många turister tror att Nordiska Muséet är Kungliga Slottet, skulle faktist passa bättre som det än den ganska trista kub som nu kallas för slott. Skulle varit ballt om vi fått ha kvar det gamla slottet Tre Kronor som brann ner 1697, det var riktiga grejer det. (Här en modell av Tre Kronor, bilden har jag stulit från Hovet)

Det finns många vackra byggnader och roliga detaljer på dom. Och inte helt sällan finns det en historia bakom husen och detaljerna.

Den här detaljen finns på en fasad, adress Skeppsbron 44, strax ovanför entréportalen. Den nedersta krumeluren ska föreställa byggherrens frus "skrynkla". Ståryn är att byggheren var sur på sin fru för att hon var otrogen och lät mura in denna detalj i fasaden. Hans egna ansikte tittar ner mot den med bister min. Hon hade tydligen ihop det med en hel radda män och detta var hans sätt att hämnas mot henne. Kunde dom inte bara pratat med varandra? Huset innehåller också den kända gamla krogen Zum Franziskaner.

Ni vet den där granen som varje år byggs upp på Skeppsbron sponsrad av TV-Kanalen. Så här långt har dom kommit just nu. Vilket jäkla knasigt bygge. Men visst är den vacker när den sedan står där tänd i decembermörkret.

Skeppsholmen - nä inte TV-serien, den här finns på riktigt - är en trevlig ö med många fina byggnader. Kapellet, admiralitetshuset...

Men vänta lite, vad är det här!? Någonting saknas på bilden!? Vad är det som saknas? Jag har inte manipulerat bilden men ett känt landmärke i Stockholm är borta. Vad? Kanske en tävling på gång...? Skriv en rad.

Jag skulle kunna hålla på så här hur länge som helst och vandra runt i Staden, kanske får anledning att återkomma i ämnet någon gång.

De' börjar knorra i skrine', dags å klappa i'se' lite frullesvull.
Ussare kvanting, pjattar å chinonor.
Tjillevippen, hojta' kisen å hasa' bor'ti' spisjärne'.

Svärmors stuga

2006-11-07T10:38:00.000+01:00

I Allhelgonahelgen var Hustrun, Svärmor och jag en sväng upp till Svärmors stuga i norra Roslagen, c:a 1½ timme med bil från Stockholm, för att göra i ordning för den kommande vintern. En del grejer hade blåst omkring i den storm som härjade nyligen och det var en del att ta hand om. Ett av de arbeten jag tog på mig var att klättra upp till alla fågelholkar för att rensa ut dom och hittade då det här fina redet i en av holkarna. Det var så fint inrett av fåglarna med löv, gräs, små kvistar, mossa, djurhår och tygfibrer.

Sorgligt nog var det åtta stycken ägg kvar i boet som inte blivit kläckta.
Enligt fågelboken rör det sig om talgoxe- eller blåmesägg, svagt rosa med mörkare fläckar är beskrivning för båda arternas ägg. Jag tror på blåmes för vi såg ett par som häckade i den holken innan en svartvit flugsnappare plötsligt hade tagit den i besittning. Det kan också röra sig om en andra, eller rentav tredje häckning, eftersom sommaren var så varm och lång. Trist för de okläckta äggen och dess föräldrar men det är väl en del av naturens gång. Det är nog bra att människan hjälper till lite att bygga bo, en rejäl holk som inte ekorren eller andra otrevliga rackare kommer åt. Men i det här fallet var det ju ingen som ville komma åt äggen, bara boet.

Så här ser det ut vid stugan när det skymmer.
Bilden är dock tagen vid ett annat tillfälle, våren 2005. I somras byggde Svågern och jag en ny veranda, på bilden är det den gamla. Jag älskar att vara där uppe i stugan och Svärmor är glad att vi vill vara där annars sitter hon oftast ensam där, och det kan ju inte vara så kul.

"Mitt" London

2006-10-31T09:53:00.000+01:00

Tänkte bara bjussa på ett par bilder från det som en gång var mina hemtrakter i London. Råkade snubbla över dem när jag satt och bläddrade lite i datorn.

Shepherd's Bush i västra London, post code W12, var Hustruns och mitt hem i tre år och ibland längtar man tillbaka dit. Vi är i London minst en gång om året och brukar då, om vi har läge, passa på att besöka Shepherd's Bush - den lokala marknaden där, en fika på Zippy's, handla billga kläder på Primark, hälsa på indiern i "vår" corner shop, en pint på lokala puben...

Goldhawk Road i Shepherd's Bush, en härlig vårdag.

Vi bodde i det här huset, 103A Goldhawk Rd.

Mycket Rock 'n' Roll över det här området.
Bandet Bush "föddes" här och har härifrån tagit sitt namn.
Steve Jones och Paul Cook i Sex Pistols kom härifrån. Det finns en story om att de på Hammersmith Palais, Shepherd's Bush Road, stal David Bowie's utrustning för att kunna starta ett band.
Shepherd's Bush Empire är en anrik konsertlokal, den var BBC's inspelningslokal för större live event fram till början av 90-talet. Där har man partajat med delar av Monster Magnet, T Rex m.fl.
Jag gjorde en gång ett gig på vår lokala pub, The Orange Kipper (hette den då, numera British Prince), tillsammans med ett par äldre farbröder som jag råkat komma i kontakt med. Vi lirade country, irländsk folkmusik och blues. Det var skitkul.

Det var/är ett lite slitet område men jäkligt coolt. Nu har det fått ett litet lyft vartefter Londons centrala delar liksom växer och Shepherd's Bush börjar anses som "fint". Det är fortfarande en härlig mix av kulturer och alla kommer bra överens oavsett religion eller hudfärg.

På gångavstånd härifrån ligger områden som Notting Hill, Hammersmith, Holland Park, Earls Court, Kensington m.fl. I slutet av augusti varje år kan man gå på karnevalen i Notting Hill, världens största efter Rio. Vilket jäkla drag, rekommenderas om man är i trakterna vid den tiden på året. Vill man ha mer Rock åker man samma helg tåget ut till Reading -festivalen. En mycket trevlig och livfull tillställning. Sista måndagen i augusti är alltid en "röd" dag, s.k. bank holiday, och det gör att man kan partaja ganska hämningslöst den helgen.

För den som gillar engelsk fotboll kan nämnas att Shepherd's Bush hemmalag är Queens Park Rangers, deras arena Loftus Road ligger några kvarter upp till höger på bilden med vyn över gatan. QPR är visserligen ett ganska ointressant lag som för det mesta kämpar på i de lägre divisionerna men det var alltid fullt ös på pubarna i grannskapet de lördagar de hade hemmamatch, kul atmosfär.

London är en grymt härlig stad, men jag vet att antingen älskar man staden eller så gör man det inte. Det är trångt, skitigt, dragigt, stökigt, dyrt o.s.v. men för de som inte varit där och gillar trängsel, billigt krafs, härligt folkliv, pubarna...kan jag bl.a. rekommendera deras marknader - Camden Town på fredagar, Portobello Road på lördagar, Brick Lane på söndagar.
Eller kanske fotboll någon eftermiddag? Vilket drag det är, både under och runt matcherna.
På kvällarna är det massor av musik, musikaler, teater...alla dagar i veckan. Finns hur mycket som helst att göra, köp tidningen "Time Out" och pricka för.

Boktips

2006-10-25T11:05:00.000+02:00

Har just läst ut "Odjuret" av författarparet Roslund & Hellström. En ruskigt bra bok av två författare som jag tror kommer att nå höjder långt överlägsna Marklund, Sjövall/Wahlöö, Holt m.fl. i genren kriminalromaner.
Jag tänker inte ge en recension i den bemärkelsen, varken för denna bok eller den andra jag pushar för nedan men jag vill starkt rekomendera dessa herrar för de som ännu inte stiftat bekantskap med deras alster.

Har även läst deras andra bok "Box 21" , lästa den innan "Odjuret", och den är också ett självklart val om man gillar kriminalromaner. Båda böckerna belyser ämnen som är riktigt läskiga och jag tror inte att dessa böcker lämnar någon oberörd. Måste, måste, måste läsas...
Ett tips är att läsa böckerna i kronologisk ordning, jag läste dem tvärtom och det fungerar också, men det är flera personer som återkommer i båda och jag tror det ger en bättre bild att läsa "Odjuret" först. Gillar man den är det bara att köra vidare...

Nu ska jag ge mig ut för att skaffa deras tredje bok "Edward Finnigans upprättelse" , kan inte få nog av deras skrivarkonst. Alla tre böckerna är, tror jag utan att ha läst den tredje, i samma anda och författarnas stundtals grova språk kanske inte tilltalar alla men ge dem en chans.
Som sagt var, RUSKIGT BRA...

Om du läst någon av dessa böcker (eller inte) kan vi väl ventilera lite på 'comments'...

Long John eller whisky

2006-10-18T23:02:00.000+02:00

Inspirerad av Stefans story om pizzan vill jag berätta en liten historia som utspelade sig för ett par år sedan. Den är inte i närheten av Stefans pizza-story men ändå lite underhållande.

Uppe i norra Roslagen, i närheten av där svärmor har sin stuga, hade nya ägare just tagit över och börjat driva krogen vid marinan. Svågern och jag tyckte att vi skulle kila dit för att ta oss en öl och känna på atmosfären. Sagt och gjort, vi klev in och beställde varsin öl, jag kände även för en whiskypinne.
Följande konversation uppstod då;

- Jag vill även ha en whisky, en.... (blicken sveper över det ganska mediokra sortimenetet på hyllan och jag fastnar till slut för...) ...en Long John, tack.
- OK, en whisky och en Long John.
- Nej, alltså... Jag menar en Long John whisky.
- Aha, en Long John och en whisky...?
- Vi gör så här; Skippa whiskyn, ge mig bara en Long John.
- OK....

Vi fick till slut vad vi ville ha och vad jag kan minnas var jag inte dit mer den sommaren.
Kanske inte behöver tillägga att det numera är ytterligare ett nytt gäng som driver den krogen.

Ett litet jobb

2006-10-12T10:46:00.000+02:00

Igår fick jag tillfälle att vikariera på en skola i närheten av där jag bor. Så sent som i måndags slogs jag av tanken att jag inte hört något från den skolan sedan jag två gånger i början av terminen var, av olika anledningar, tvungen att tacka nej när de ringde och behövde mig till vikariat. Blev väldigt glad när de ringde igår morse och jag tror att jag gjorde ett bra jobb, trodde att jag var körd där så det var jättekul att, i den lätta tristess som börjar drabba mig, få chansen att jobba om så bara för en dag.

Jag hoppade in på fritidshemmet på skolan och hade en massa härliga sjuåringar runt knäna mest hela tiden. Vilken mysig ålder det är, sju år, så roliga och nyfikna på livet men samtidigt väldigt sårbara.
Det där med sårbarheten är något man blir vaken för under en dag med förstaklassare. Redan efter en enda dag ser man så tydligt hur några elever utmärker sig på ett eller annat sätt.
Det var en liten grabb som gick på det mesta som kamraterna triggade honom till. Det slutade oftast med att man fick bråka lite, både på honom och kamraterna. Vid ett tillfälle fick jag honom till att gå bort till flickan han hade varit dum mot och säga förlåt. När jag sedan frågade flickan om allt var OK nu, om de var kompisar igen, svarade hon "Njaaa...". Hmmm...så lätt går det inte. Hoppas grabben lär sig att i framtiden inte så lätt låta sig luras av andra.
Det var en annan pojke som började grina för det minsta lilla. Mycket trösta och prata blev det.
En tjej, som totalt dominerade rummet, gav inte de andra en chans när man slängde ut en liten pedagogisk fråga. Henne fick man försöka dämpa lite så de andra också fick komma till tals.
Generellt var de otroligt fina ungar men mot slutet av dagen slog det mig att några av dem hade jag över huvud taget inte lagt märke till förrän de skulle gå hem!!! På gott och ont. Den "grå massan"...?

Hur som helst var det en väldigt rolig dag och jag hoppas jag får fler chanser där innan jag snart har det jobb jag vill/ska ha.

Bjussar på en bild av mig från tidigt 60-tal, jag var c:a 4 år och livet lekte.

Bloggar-Broder Kristian med familj

2006-10-04T13:09:00.000+02:00

Idag damp lokaltidningen Mitt i Södermalm ned på hallmattan. Efter lite slöbläddrande råkade jag få syn på denna annons.
Ännu en gång ett stort GRATTIS till Bloggar-Broder Kristian och hans familj.
Sixten kommer att bli en bra Bajare, jag räknar med att se honom spela på Söderstadion år 2027.

Min första (sista?) lista

2006-10-02T11:17:00.000+02:00

Jag är inte mycket för listor men inspirerad av bl.a Victoria, Fröken Bokmal och Emma har jag satt ihop denna utan att utmana någon eller så, bara för att jag kände för det.

4 typer av jobb jag haft:
Mattant ("bamba" som de säger på Västkusten)
Lagerförman
Lärare
Pianotekniker

4 filmer jag aldrig tröttnar på:
Mandomsprovet
Att angöra en brygga
Midnight Cowboy
Gökboet

4 städer/kommuner jag bott i:
Solna
Sundbyberg
London
Stockholm

4 TV-serier som jag försöker följa:
Sopranos
Kalla fötter
Anna Pihl (har just börjat, verkar ganska bra)
Lost

4 platser jag måste se en dag:
Grand Canyon
Tulum
Angkor Wat
Machu Picchu

4 websajter jag inte kan hålla mig borta ifrån:
Blogger
AMS platsannonser
Spray Mail
Ljudbojen

4 schyssta toppkäk:
Pasta, i alla dess former och sköna tillbehör
Träkolsgrillat, nästan vad som helst
Texmex, speciellt Fajitas
Wokat, variationerna är oändliga

4 ställen/aktiviteter jag gillar:
En vik på landet i ekan, ett fiskespö och ett par öl
I replokalen och lira gitarr
Umgås med min Älskling
På resande fot, helst utomlands

Jag utmanar som sagt ingen alls utan det var bara kul att, för första gången någonsin, rafsa ihop nånting sånt här.

Gott hopp om jobb

2006-09-28T11:51:00.000+02:00

Det känns som om det börjar röra på sig på arbetsmarknaden. Två intervjuer denna vecka och en bokad nästa vecka. Bara det steget att överhuvudtaget att få komma på intervju lyfter en lite i kragen.
Har varit på en intervju som helpdesk-support för ett telecom-bolag och en som vaktmästare på en högskola. På högskolan vill de nu att jag kommer tillbaka för en andra intervju, de ringde nu medan jag satt och skrev detta.
Visserligen fick jag just ett annat samtal från en annan arbetsplats där de inte ville ha mig, men "that's life". Den arbetsplatsen var jag egentligen inte så jätteintresserad av så det känns inte speciellt tungt.

De ovan nämnda jobben, som jag just varit på intervju för, verkar i.o.f.s. vara intressanta men det som jag ska på nästa vecka känns ännu bättre.
De ringde igår eftermiddag från ett museum och vill ha mig på en intervju som tekniskt ansvarig för en 3D-bio de ska dra igång där. Denna tjänst är inte annonserad men de hade sparat mina uppgifter från en tidigare ansökan gällande museivärd (den tjänsten är nu tillsatt) och hörde av sig. Det känns ju bra att man kan vara intressant i nästa steg och att de anammat mina andra talanger än de jag försökte framhäva för den tjänsten jag då sökte.

Angående min blogg från torsdag 21 september vill jag berätta att det inte var så farligt med återvändandet till lokalerna där min förrförra arbetsplats låg. Det var så pass ombyggt och fixat att det kändes helt OK. Sen återstår att se om det blir något jobb där eller ej.

Jobbintervju med besk smak

2006-09-21T10:57:00.000+02:00

Det är jäkligt ironiskt ibland.
Jag ska på en intervju i början av nästa vecka (hurra, det kanske börjar röra på sig i arbetslösheten). Har sökt ett jobb hos ett elektronikföretag som, visar det sig nu, flyttat in i min förrförra arbetsplats gamla lokaler, de lokaler jag lade när så mycket svett och möda på att flytta Aktiebolaget från. De lokaler jag till slut hatade och bara ville kräkas på. Arbetet jag gjorde där vara att återställa till ursprungligt skick bäst det gick.
Den allra sista arbetsinsatsen jag gjorde där för Aktielbolaget, innan jag fick sparken, var besiktningen efter utflyttningen av de lokalerna (godkänt från hyresvärden). Tänkte då att det var jäkligt skönt att få komma därifrån, att lokalerna i sig gjorde mig bestört och förtryckt, att de nya fina lokalerna skulle bli ett lyft i arbetet. Då var jag fortfarande ovetande om att jag bara två dagar senare skulle få beskedet att jag inte längre var önskvärd p.g.a. "ekonomisk arbetsbrist".

Nu finns det alltså risk/chans att jag snart är tillbaka i det jag kallar "råttboet". Visst, jag måste inte ta jobbet om jag får det, men de arbetsuppgifter som de erbjuder är jag väldigt intresserad av men det vore väl själva fan om man hamnar i lokaler som nästan tog knäcken på en för ett år sen.
Så jäkla knasigt.

Besviken

2006-09-18T10:58:00.000+02:00

Jaha, ja...Nu står man på förlorarnas sida igen. Alliansen, ja till trängselskatten...precis vad jag INTE ville ha.
Jag är arbetslös och går på A-kassa, låginkomsttagare (när jag har kneg), inte helt friska tänder och innerstadsbo med hyresrätt Stockholm...så individuellt fel det kan bli med borgare vi makten då.
Jo, jag vet att det propageras för trängselskatten på vänsterkanten och jag röstat mot, men det är så att jag inte vill ha trängselskatten innan det byggts en vettig ringled runt Stockholm. Nu finns det bara Essingeleden som alternativ till att köra genom stan och den kommer snart att kollapsa av trafiktrycket. När det finns vettiga alternativa vägar kan jag tänka mig att rösta för biltullarna. Men att jag ska betala för att köra UT ur stan är för mig helt obegrpligt, det måste ändras innan de tar tullarna i bruk fullt ut.

Resultatet av valet var inte oväntat. Persson, Billström m.fl. har varit otroligt beiga i valrörelsen.
Men har verkligen förstagångsväljarna varit de avgörande i detta val? Vart har alla arbetare tagit vägen? Eller byter folk parti mellan valen?

Alliansen har lyckats i valkampanjen när de proklamerar för tryggare gator, minskat våld, stoppa kvinnovåldet m.m. Självklara argument som egentligen ingen ska behöva använda som slagträ i debatten men som borgarna brukat på ett smart sätt. Det och lite annat (sänkt skatt, HURRA då har jag snart råd att gå till tandläkaren) som borgarna hojtat om har givetvis vunnit mångas röster.
Nu befarar jag att privatiseringarna kommer att bli fler, sjuka, förtidspensionerade, och arbetslösa kommer att få betydligt sämre ersättningar, dom som har arbete får en otryggare tillvaro när arbetsrätten urholkas...
En del tycker att det "kan vara nyttigt" med regimskifte i fyra år! Nyttigt för vem? Inte för mig i alla fall!

Var är den stora massan knegare, majoriteten av vårt samhälle? För det kan väl inte vara så att en del människor verkligen tror att Moderaterna är det nya arbetarpartiet???

Helgturné

2006-09-08T16:40:00.000+02:00

Fa'n va' kul de' ska bli å dra till Hamburg i kväll. Eller snarare - vi ska åka under natten för att (förhoppningsvis) hamna där i morgon förmiddag. Åka/köra en Cheva-van hela vägen är väl ingen höjdare men det är ju å andra sidan det som är Rock 'n' Roll. Gig i morgon kväll på en liten festival arrangerad av Turbojugend, kan bli hur kul som helst.
Åker med The Sewergrooves ännu en gång, förbaskat bra svenskt band.
På festivalen lirar även bl.a. The Flaming Sideburns, grymt band från Hell-sinki.

För er som inte vet vad jag svamlar om; Turbojugend är inga jävla nazis, det är Turbonegros fan club som finns i en rackarns massa små lokala avdelningar runt om i Europa (världen?). Hängivna dårar som man båda måste le åt och ta på allvar. Snorstort i tyskland.

Trevlig helg.

Nakna drömmar

2006-09-07T15:48:00.000+02:00

Jag vet inte varför men jag drömmer ibland att jag är ute på stan naken.
Senast i natt var det något förvirrat om att jag hade tappat bort brallor och kalsonger. Hade parkerat bilen vid Slussen, ungefär där Djurgårdsfärjan lägger till. När jag klev ur bilen var jag naken från midjan och neråt. Hur tusan kan man tappa bort sina kläder medan man sitter i bilen?
Tyckte att det var lite pinsamt och smög bort till Scandic Hotell och snodde några handdukar att skyla mig med. Det blåste så jäkligt att de bara fladdrade upp hela tiden när jag var på väg tillbaka till bilen. Undrar varför jag inte stannade i bilen och bara körde därifrån?

Inte jag på bilden...

Det är någon liknande story varje gång de här drömmarna återkommer och jag tycker att de är ganska jobbiga. Inte vet jag vad drömmarna kan betyda, men knasiga är de.

Arbetsförmedlingen

2006-09-06T10:24:00.000+02:00

Snart ska jag blada över till Arbetsförmedlingen för en "uppföljning av min individuella handlingsplan".
Vadå handlingsplan???
Min personliga handlingsplan är självfallet att söka så många arbeten som möjligt som jag finner intressanta och sedan hoppas på att någon fattar hur jäkla bra jag är.

Varför är det så att man känner sig som en skurk när man går till Af?
Jag menar känslan de utstrålar, att man är till besvär när jag egentligen allra helst vill slippa att gå dit. Jag behöver inte Af till något annat än det de försöker övertala mig om är lämplig aktivitet för mig - stämpla, gå kurser och annan skit.
De försöker lägga orden i munnen på en och få en till att söka arbeten inom verksamhetsområden som man inte alls varken har lust, vill eller kan jobba med.
Bara för att mitt senaste arbete var på ett trist jäkla lager betyder det inte att jag tänker söka mig till något, som de försöker uppmuntra en till, "roligare" lager. Glöm det. Alla lager är lika tråkiga.

Har nu på morgonen skickat en ansökan om ett jobb som vaktmästare på en gymnasieskola här i Stockholm men jag vet inte om jag egentligen vill ha det jobbet, sökte mest för att kunna lägga ytterligare text på den lista över sökta jobb som jag ska ta med mig till AF. Och så är det med flera jobb jag sökt den senaste tiden, är nästan lite ängslig för att någon av de som jag prioriterar lågt vill ha mig. Tänk om jag hakar på ett sånt arbete och någon vecka senare för napp på ett jobb jag verkligen är intresserad av - men goofar det jobbet för att man inte kan komma loss tillräckligt snabbt. Hemska tanke...

Det börjar kännas lite surt med min arbetslöshet nu, hoppas att man snart åtminstone får komma på en intervju någonstans. Skulle det gå så långt med den här arbetsbefrielsen att jag måste börja jobba enbart för att få in stålar så kan jag jobba med vad som helst, jag är inte kräsen om det enbart gäller att överleva. Då kan jag tänka mig att diska eller annat jobb som de flesta inte ens vill höra talas om. Men innan dess vill jag åtminstone försöka hitta ett jobb som känns lite kul att gå till om morgnarna.

Nästan Sir Magister

2006-09-01T12:31:00.000+02:00

I morse ringde telefonen vid 8-tiden. Det var en dam från skolan här i närheten som, för andra gången den här veckan, ville ha mig till ett lärarvikariat. Fasen också, jag har varit snorig och rosslig den gångna veckan så det har inte alls fungerat, blev tvungen att tacka nej igen. Jag som verkligen vill få in en fot på den skolan. Hoppas de ringer igen.
Annars går livet sin gilla gång. Inget jobb ännu, inte ens fått komma på en intervju. Har nu gått arbetslös i 9 veckor och det börjar kännas allt mer som om jag inte längre kan kalla det för sommarlov. Men jag hänger inte läpp ännu, det löser sig säkert snart. Dessutom är det väl lite sommar här i Fjollträsk idag.

Konserttips;

spelar ikväll på prämiärkvällen för
Debaser Medis.

Trevlig helg.

Hemmagubben

2006-08-29T14:48:00.000+02:00

Hustrun tycker att det är riktigt bra att ha mig hemma om dagarna. Igår när hon kom hem hade jag middagen klar, en schysst hemkörd lasagne. Jag försöker hålla lägenheten relativt välstädat, det vet jag att hon uppskattar, och diskat hade jag också gjort.

Idag har jag haft tvättstugan det är inte så dumt ibland, allt är rent och fint och doftar gott. Bara lite kvar i torkskåpet som jag snart ska gå och hämta.

Hustrun gav mig hushållspengar i morse så efter att tvätten är vikt och inlagd i skåpen ska jag gå ut och handla något smarrigt till middag. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på att laga i ordning dag men det brukar lösa sig när man står där i butiken och kollar in råvarorna.

Jag var idag tvungen att tacka nej till ett vikariat på en av skolorna här i närheten, jag har ont i halsen och är lite allmänt uschlig. Det var synd för jag vill verkligen ha in en fot i den skolan och lät hälsa dem att de gärna får ringa igen och hoppas på att man är i bättre form nästa gång.

Annars har det väl inte hänt så mycket här på Söder

Spanaren

2006-08-25T08:38:00.000+02:00

Vilken konstig grej det hände tidigt i morse.
Jag kunde inte sova och klev vid 04.30 upp för att ta mig ett glas vatten. Knallade ut i vardagsrummet och hör lite röster och bildörrar smälla ute på gatan. Tittade lite slött ut genom fönstret, som har god utsikt över hörnet E-gatan och Å-gatan, och ser några ynglingar kränga på sig munkjackor med huvor och sedan går de fram till en Audi och slår in en sidoruta. De lyfter ur ett par kartonger och bär bort dem till den väntande Jaguaren (diskret kärra!!!), lägger kartongerna i skuffen och åker iväg Å-gatan fram.

"Jösses" tänkte jag och plockade fram telefonkatalogen, hittar till slut i mörkret (jag ville inte tända, var spritt naken) numret till Polisen och ringer. Jag kunde inte se registreringsnumret när de åkte iväg men jag kunde ändå ge en ganska god beskrivning av situatiuonen. Medan jag pratar med Polisen ser jag hur de kommer åkande tillbaka på Å-gatan - mot enkelriktat, nu var måttet rågat - och då ser jag regnumret tydligt. Jag kunde även följa deras väg ner till F-gatan där de svängde västerut, allt detta medan jag fortfarande har Polisen på tråden, vilken direktrapport det blev.De tackade så hjärtligt och vi lade på.

När jag kollade upp regnumret på nätet visade det sig att skyltarna tillhörde ett helt annat fordon men jag är ganska säker på att de ändå kunde få tag i skurkarna efter den direktrapporten.
Dessvärre hade jag väckt upp hustrun och hon kom tassande och undrade vad som stod på. Hon trodde jag satt och ringde på någon annons, fan va' poppis man hade varit hos en eventuell annonsör om så hade varit fallet.
Efter detta lilla drama var jag förstås lite uppspelt och kunde givetvis inte somna om.
Nu är jag jättetrött.

Det sket sig...

2006-08-22T15:35:00.000+02:00

Jag fick idag ett brev med posten som sa att jag inte fick det där jobbet jag så hett efterlängtade. Fick inte ens komma på intervju. Det handlade om att vara diversearbetare på Musikhögskolan, ljud- och ljustekniker, instrumentreparatör och lite allmäna vaktmästarsysslor. Hade passat mig som handsken, jag är urtypen för att göra lite allt möjligt på en arbetsplats. Trodde in i det sista att jag låg bra till där men det sket sig.

Nåja, man får hoppas på det som är #2 på önskelistan av de jobb jag sökt - Stockholms enda vettiga rockklubb, Debaser, har varit possitiva till mina tidigare sporadiska insatser på klubben vid Slussen

Klicka på bilden - länkad till debaser.nu

och de ska snart öppna vid Medborgarplatsen i Mondo's gamla lokaler. Där vet jag att jag ligger bra framme för ett jobb samtidigt som jag inte vet så mycket vad ett arbete där skulle innebära (och det vet inte dom heller riktigt) men även där kommer det att handla om att göra allt möjligt. Jag gissar att det kan bli mycket kvällsjobbande och ganska stökigt vissa kvällar, men man får se hur det utvecklar sig, eller om jag överhuvudtaget får jobbet. De har inte annonserat efter någon sån här tjänst men jag har haft ett antal kontakter med dem och de är ganska övertygade om att de kommer att behöva någon i en "allt-i-allo"-position.

Söker lite på AMS och andra jobbsidor efter något lämpligt och kul jobb men det känns inte som att arbetsmarknaden riktigt har vaknat ännu efter sommaren.
Men inte hänger jag läpp redan, har bara haft sommarlov i lite drygt 7 veckor än så länge och lite sommar finns det väl kvar att utnyttja.

Har inte hört något om mitt sökta tillstånd från polisen, att lira elektrisk gatumusik, och nu skiter jag i det.
Har så smått börjat repa med ett band, Vibrant, men vet ännu inte hur min framtid ser ut där. Finns lite låtar att ladda hem om det är någon som vill höra.

SEXCHOCK i Stockholms Lokaltrafik

2006-08-15T13:34:00.000+02:00

Jomenvisst, det skulle allt se snyggt ut...

...på bussar och tunnelbana...

Saxat ur dagens Metro, Stockholm - SL informerar

Väntar...

2006-08-08T13:54:00.000+02:00

Väntar fortfarande på svar från en del arbetsplatser där jag sökt jobb. Trots att jag skriver och snällt tjatar lite får man ändå inga svar - svagt.
Hoppas stort på ett jobb som "institutionstekniker" på Musikhögskolan, vet att jag ligger bra till där men det går så trööögt...
Där ska man kunna serva instrument, mixa ljud och ljus, plus lite andra typ vanliga vaktmästartjänster - det är ju precis jag. Vet så pass att jag är kvar i urvalsprocessen.
Men skolorna startar väl snart och då bör de kanske ha saken klar...? Såg att de annonserar efter en "Personalhandläggare" och det är kanske där skon klämmer.

Väntar också på svar från Polisen om mitt tillstånd att få utöva gatumusik i Stockholm. Det handlar alltså om att bluesa lite med elgitarr och batteriförstärkare.
Ganska sjukt att det är OK att, upp till tre personer, ställa sig och lira säckpipa, dragspel och trombon utan tillstånd men för en jäkla förstärkare på 1,5 Watt måste man ha skriftligt. Knasigt.

På onsdag den 9:e (i morgon) går Hustrun och jag till Skansen för att avnjuta "Where the action is" . Vilken grym line-up de har fått ihop, rockigt är bara förnamnet.
Jag vann biljetter på Radio Bandit 106.3. Perfekt, där sparade vi in drygt 600 spänn för oss båda. Har försökt gama till mig gästlista men det är alltid svårt i Stockholm, det är ett sån't jäkla tryck runt grabbarna här. Eller som de själva säger - "Vi har så mycket folk på gästlistan som vi inte har en aning om vilka de är, det är skivbolag och annat som tycks vara vår kompisar"

Även en arbetslös kan vara bortrest

2006-08-01T14:24:00.000+02:00

Nu så är man tillbaka i civilisationen

efter några veckor i svärmors sommarstuga i norra Roslagen.

Dags att försöka hitta ett lämpligt jobb till hösten.

Annars har jag fått förfrågan att i oktober åka på en 3 veckors turné med ett av de sköna rockbanden jag känner.

Det verkar som att jag kommer att få mitt tillstånd för gatumusik, återkommer med turnéplan och se'n jäklar.

Gatumusiker

2006-07-14T09:36:00.000+02:00

Igår hade jag premiär som gatumusiker nere på byn.
Nä, inte en skramlande trubadur med en ostämd akustisk gitarr utan lite vräkigare, en hel orkester. Har lite bakgrunder med enkelt trumkomp och bas, både spelat in själv och även hittat lite på nätet, som jag kranar ur MP3-spelaren och in i min nyinskaffade batteriförstärkare.

Ställde mig på Västerlånggatan i Gamla Stan precis i hörnet av en gränd där det fanns ett elskåp att ställa förstärkaren på, perfekt för att få upp ljudkällan lite.

Pluggade in "Daisy" i nämnda förstärkare och började smeka henne (läs "spela" men det är så att jag har ett förhållande till mina gitarrer), det tog inte många sekunder innan jag hade en liten publik.

Det var riktigt jäkla kul och det verkade uppskattas av förbipasserande turister och stockholmare. Precis när jag började känna mig bekväm i rollen blev jag avbruten av polisen.

Hade bara hunnit halvvägs in i andra låten när de dök upp. De sa att man absolut inte fick spela med förstärkare och eftersom jag är en foglig människa blev det inget större meningsutbyte utan jag packade snällt ihop.

Men hallå - en förstärkare på 1,5 Watt gör inte så mycket väsen av sig och lite cool blues har väl ingen dött av. Lirade Hendrix' "Red house" just när jag blev avbruten. Kanske var det min kraftiga röst som hördes mest? Nåja, jag vet inte vad som störde så förbaskat men det var bara att finna sig i situationen. Det var kul så länge det varade.

Då ska ni veta att jag var bort till polisens tillståndsenhet i förra veckan för jag ville ha klara papper, men blev där upplyst om att det inte behövdes något tillstånd för att lira med en liten svag batteriförstärkare - det var bara att lira på sa dom. Detta sa jag till poliserna och de blev lite förbryllade men det stämde alltså inte med det de sa till mig så nu ska jag söka tillstånd.

På den korta stund jag stod där (hmmm - 1½ låt, c:a 6 minuter) hann jag få in 28 kronor. Man borde alltså kunna dra in några hundra per timme,

det är ju riktigt bra... (när jag stod och pratade med poliserna kom en snubbe och la pengar med orden "Jag håller på dig, du är bra - lira vidare...")

Jag ger mig inte, idag ska jag dra till Polishuset och lämna in en ansökan.

Sommarlov...

2006-06-13T16:41:00.000+02:00

För första gången på nästan 30 år har jag snart

SOMMARLOV

Inte jag på bilden med den röda kepsen...

Igår skrev jag pappren med Företaget att jag inte kommer att fortsätta här. Jag fick dem att skriva att jag

”…ej kommer att beredas fortsatt anställning vid provanställningens slut”.

Får det alltså att se som om dom inte vill behålla mig. Detta betyder att jag inte blir påtvingad 60 dagars karrens från A-kassan, om det skiter sig med mina planer och de bollar jag har i luften, utan jag kan börja med "kassan" ganska omgående om jag vill.

Men jag tror inte att jag kommer använda den livlinan, är ganska säker på att det snart löser sig och jag är inte typen som använder mig av dylika förmåner. Kanske dumt att inte göra det, vad vet jag - har aldrig gjort det förut.

17:e Maj

2006-05-17T11:32:00.000+02:00

Generellt gillar jag norrmän. De ska fira hårt idag.
Bli skitfulla...

Men i ledningen av Aktiebolaget
som gav mig sparken i höstas
sitter det till 95% norrmän.
Torskar...

Sluta jobba....för ett tag...

2006-05-09T10:15:00.000+02:00

Näää...
Nu är jag så less på mitt jobb att jag med största sannolikhet kommer att säga upp mig. Eller snarare - jag ska föreslå intern kompetensutveckling och med det förhoppningsvis få en annan tjänst i företaget. Om det inte finns något svängrum för det så får det vara nog med den här arbetsplatsen. Och jag kommer inte att ta ett svar som att "...vi ska titta på det efter sommaren..." , den blåsningen har jag gått på en gång tidigare. Senast förra våren, när jag var på god väg att säga upp mig från min förra arbetsgivare. Jag blev då intalad att kompetensutveckling m.m. skulle komma igång så snart vi var klar med flytten av företaget. Det slutade med att jag fick gå från min förra arbetsplats då de på hösten gjorde nedskärningar och det inte fanns någon plats för mig, mycket p.g.a. att jag inte hade tillräcklig kompetens!!! I 5 år blev jag lovad kompetenshöjning men det kom liksom alltid nånting emellan... Tack för kaffet...

Jag har Hustruns fulla medgivande om att "slå dank" ett tag - ja, det är klart att jag måste konferera henne, vi är ju faktist två om det här. Har ett mejl i draften som bara ska mogna lite innan jag skickar det till cheferna här på Företaget. Ska se över formuleringar m.m. i mejlet innan jag skickar det så jag inte skriver dumheter som jag sedan får ångra, ni vet hur det kan bli när hornen växer och man är för spontan.
Jag har inget konkret på gång gällande arbete men det bekymret får jag ta tag i senare, nu vill jag bara bli av med det jag har på ett snyggt sätt - både för min egen och Företagets skull, jag är ingen taskig jäkel. Min provanställning går ut i slutet av juni och sen måste det bara bli bye-bye (om vi inte kan hitta en intern lösning men det tror jag inte kommer ske).

Funderar på att tillbringa delar av sommaren som gatumusiker. Elgitarr med batteriförstärkare, koppla in MP3-spelaren med lite coola egenhändigt förinspelade bakgrunder som jag kan jamma till och sen är det bara att bluesa och rocka på. Det klarar jag, om jag sedan inte får några pengar för det så får jag väl ändra på konceptet - eller va' fan, pengarna är inte det viktigaste.

Annars finns det säkert något av de band jag känner som behöver en råddare under sommaren, festivalerna börjar ju snart dra igång. Det vore kul att brumma loss på den biten igen.
Har inte gjort något festivaljobb sen 2001. Det var i Hultsfred när The Nomads firade 20-årsjubileum. Vi hade en bunt gästartister och mitt jobb under giget var främst att ta hand om alla gitarristernas utrustning, hålla alla gitarrer välstämda och se till att rätt gubbe fick rätt gitarr vid de olika inslagen. Vi hade Ross the Boss från Dictators, Wayne Kramer från MC5 och Chris Bailey från The Saints som gäster. Och inte att förglömma våra svenska hjältar - Nicke "Hellacopters" Andersson och Chips "Sator" Kiesby. Jello Biafra från Dead Kennedys och några andra snubbar var gästsångare. Skulle givetvis ha varit kul att själv fått yla nån låt men va' fan - man var med i.a.f. Jäkligt kul med såna där tillställningar. Jag ska genast börja smörja de kontakter jag har.

Hustrun foftograferade i Hultsfred 2001.

Avslutningsnumret var MC5-låten "Kick out the jams".

Fr. v. Björne, Nicke, Jello, Ross...vilket drag det var...

Nåja, hur det än blir med framtida arbete; En sak är säker - jag ska inte ruttna bort på ett dammigt jävla lager i sommar.

Stockholms Stadshus och andra sköna platser

2006-04-18T10:23:00.000+02:00

Aaahhh... Det var bra med lite långhelg.
Inte gjort så mycket, mest varit hemma och tagit det lugnt. En kompis fyllde 30 i söndags och det firades förstås, men det är det enda partajandet som varit i helgen.

Igår, Annandag Påsk, var Hustrun och jag ute och cyklade lite i vårsolen.
Vi kom förbi vid Stadshuset och hoppade av cyklarna för att strosa runt lite där. Fick syn på en skylt som informerade om att tornet var öppet för ett besök, det måste vi kolla.
Sagt och gjort - vi åkte upp med en hiss så långt det gick (ungefär halvvägs) och resten fick man gå. Det var väldigt spännade, man gick runt, runt inne i tornet med lite lätt uppförslutning och till slut kom man till en plattform där en träkonstruktion bildade den sista biten av trappor upp till "balkongen" som löper runt hela tornet strax under klockorna. Man kunde sedan ta sig ytterligare upp till en plattform som var precis under klockorna. Det var som en riddarborg där inne, riktigt häftigt. Givetvis finns S:t Göran & Draken på plats där inne och det förstärkte bara intrycket av att vara några hundra år tillbaka i tiden.

Vilken härlig utsikt det var där uppe, det Stockholm man bara älskar.
Favoritvyn är nog denna, med blicken riktad österut.

Riddarholmen, Gamla Stan, saltsjöns inlopp, Södermalm....världsklass. Lite svindelkänsla och magpirr när man var där uppe men det får man tåla.

Om man tänker sig att man tittar något till vänster om denna vy så ser man bara det där tråkiga Klara-området med postterminalen, centralstationen, cityskraporna m.m. Riktigt fult där uppifrån.

Jag försöker dra mig till minnes om jag någonsin varit uppe i tornet förut men jag tror inte det. Möjligtvis när jag var liten men det är inget jag kommer ihåg.
För alla tillresta och även Stockholmare som, liksom jag, missat denna begivenhet kan jag verkligen rekomendera ett besök. Endast 20 kr för en störtskön upplevelse.

Vidare cyklade vi sedan via Norr Mälarstrand till Rålambshovsparken, över Västerbron till Långholmen och runt en sväng där. Vilken oas Långholmen är.
Där (och Rålis) hängde man mycket förr när det var små gratisfestivaler mest varje helg under sommarmånaderna. Det är nästan inget sånt numera. Vad beror det på? Det finns ju hur många band som helst som skulle vilja spela på en sån festival.

Senast jag lirade på Långholmen var sommaren -94 (hoppla - hela 12 år sen). Det var inte mycket publik, det var ju alltid smockfullt med kids under 70- och 80-talen och det är kanske en orsak till att det inte arrangeras så många småfestivaler numera, det verkar inte finnas det intresset för dylika arrangemang längre - synd.

Rålambshovsparken c:a 1980

Hur som helst är det härligt att turista i sin "egen" stad, rekomenderas varmt.

Det var inget särskilt

2006-04-07T15:44:00.000+02:00

Skulle bara titta in och hojta ut att det var inget särskilt. Har varit en ganska tuff vecka och inget annat än arbete har egentligen upptagit min tid.
Har varit med om mitt livs första inventering på jobbet och det var en erfarenhet jag lika väl kunnat vara utan, boooooring.... Men visst var det bra att snoka igenom alla jäkla kartonger som står och dräller överallt på lagret och andra utrymmen. Man tycker att man kan samla på sig mycket hemma som borde kasserats för länge sen men fy vad ett företag kan bunkra skräp, det är inte klokt vilket resursslöseri det är i samhället generellt.
Förra sommaren var jag stor del i flytten av dåvarande arbetsplatsen och min huvudsakliga uppgift var att se till att tömma de gamla lokalerna. Asså, haja att när det i alla andras ögon på jobbet var "tomt" på gamla adressen fyllde jag och mina härliga sommarjobbande ungdomar c:a 12 kontainers med allt möjligt som var kvar, som ingen tog ansvar för - galet. Mycket som gick till skroten var, om än lite gamla, fullt fungerande datorer m.m. Vilket jäkla slöseri egentligen.

Har länge funderat på en vindsröjning hemma. Inget stort vindskontor men välpackat med grejer som man antingen borde slänga eller försöka sälja. Nu är det så att Hustrun och jag letar större lägenhet och blir det att flytta måste det ändå göras en rensning. Vi har kartonger som inte blivit uppackade sen vi, för 10 år sen, flyttade från vårt hus i Mälarhöjden till vår nuvarande lägenhet på Söder. Det borde vara en hel del som man kan leva utan, men å andra sidan - om/när vi flyttar till större kanske det finns plats för att ha framme allt det där som bara ligger där nerpackat.

Ikväll är det bra jäkla Rock 'n' Roll på Debaser i Stockholm.
En hyllningskväll till Link Wray

och en bunt med bra band som ska lira. Är dock ledig, inget råddande, ska bara njuta av umgänge med sköna kompisar och bra musik. Hustrun kommer att stanna hemma, hon är sjuk, men det är ibland bra med lite "frigång", så att säga. Annars gör vi nästan allt tillsammans och trivs med det. Vi delar många intressen och gemensamma vänner.

Nä, nu stänger jag snart dörren på jobbet och går hem. Kanske en pilsner på vägen hem? Undrar om det är något av mina sköna vattenhål som ställt ut bord och stolar ännu?

Rock 'n' Roll

2006-03-31T11:34:00.000+02:00

Ska åka iväg å jobba med mina vänner i the Sewergrooves, det ska bli jäkligt skôj. Vi åker i eftermiddag, de ska plocka upp mig på jobbet i Bromma vid 3-tiden och sedan drar vi direkt. Det var ett tag se'n som man drog iväg och hade en rock-helg. Visst skulle man helst vilja lira själv men det här är "second best" till att stå på en scen.

Club Sisters i Söderhamn är målet för kvällen och jag åker med som chaufför, råddare, ljudtekniker m.m. Man vet aldrig hur såna här resor slutar, det kan gå vilt till, får se om det blir något bra Rock 'n' Roll-minne att berätta efter helgen

The Sewergrooves är oförtjänt okända i Sverige, faktist (och tyvärr) mest kända för att de hade Robban Eriksson (Hellacopters) på trummor i några år i början av sin "karriär". Ett riktigt jäkla bra band bland många andra som aldrig får den där STORA chansen de så väl förtjänar. De har kajkat runt i 10 år, varit på ett stort antal Sverigeturnér, några Europaturnéer och en USA-sväng. De har släppt många plattor, som ingen bryr sig om. Det är ett tröstlöst slit men de ger inte upp. Det är är fantastiskt och lite märkligt hur många riktigt bra men okända band det finns i Sverige som väcker uppmärksamhet utomlands men som inte når ut på hemmaplan.

Diane Bombshelter i klänningen

För några år sedan blev min Kära tillfrågad av Diane Bombshelter (hon heter så), från Tucson Arizona, om hon kunde sy en bröllopsklänning till den kommande "stora dagen". Diane hade hittat Käras web-sida genom att klicka sig via ett par svenska band. De lyckliga tu valde att åka till Sverige på sin honeymoon p.g.a. sin kärlek till den svenska rock-scenen, Diane hade då aldrig varit utanför USA. Vi möttes givetvis upp och tog Don & Diane på en sväng i Stockholm som dom var grymt glada åt. Eller som Diane sa; "Såna här ställen skriver dom aldrig om i turistguider..." och det är man ju ganska glad för.

Jag, Diane, Don & Sussi i källaren på Br. Olssons

Got the blues...

2006-03-23T16:24:00.000+01:00

Fan vad jag är less...
Det är inte mycket som känns speciellt kul just nu.
Mitt jobb är astråkigt... Har inget band att spela i...
Å den förbannade vinterkylan bara fortsätter...
Kanske grundar sig deppen delvis i vädret. Har hört talas om vårdepresioner, kan vara...? Men det har jag aldrig haft förut - tror jag.

Jag lider hursomhelst helt klart av the blues
Visst borde det vara lite av "...my woman's left me...aint got no money" och sån't i livet för att vara riktigt "blues" men Hustrun är min kärlek och respirator - och det kan man ju inte leva utan. Och faktist rätt gott ställt ekonomiskt för stunden.
Va' fan har man att klaga på...?

Bajen

2006-03-20T11:26:00.000+01:00

Bandy är inte min sport.

Jag har ett stort hjärta för Bajen men trots det så kan jag inte engagera mig i ännu en finalförlust i bandyn. Bandy är, och kommer alltid i mina ögon att vara, något för landsorten med portföljer och dess innehåll, korvgubbar, härliga dialekter m.m. Nu handlar det inte om att vara medgångssupporter eller en dålig förlorare. Att förlora betyder inte alltid "hänga med huv'et" man bör se det positiva och helheten - att kunna gå så långt i en lång turnering är ju skitbra.

Jag minns finalserien i fotboll 1982, Bajen vann med 2-1 den första matchen borta på Ullevi men blev sedan överkörda av IFK Göteborg i mötet på Söderstadion, 1-3 vill jag minnas, men det var fan i mig inga sura miner bland mina kompisar - det var fest - vilken framgång för Söderbröderna. Visst var det förbaskat kul att Bajen vann allsvenskan i fotboll 2001, det var snorstort och det var egentligen ärligare att hamna i topp 2001 än att lira bra i slutspelet 1982 men det laget som lirade -82 var ett grymt gäng - vansinnigt roliga veckor då på hösten -82.

Har egentligen lite svårt för de här varianterna med slutspel. Det bör vara en rak serie - alla möter alla, hemma och borta (utom i VM och liknande, där räcker det med en match) - klart.
Se på OS-hockeyn t.ex. - visst fan var Finland det vinnande laget sett till grundserierna. Om slutspelet arrangerats som en serie med de bästa lagen från gruppspelen hade Tre Kronor inte stått som segrare, jag tycker att det hade varit ärligare.

Hoppas den här förbaskat ihållande vintern snart är slut så att fotbollssäsongen kan dra igång. Premiärmatcherna är ju planerade till den 1/4 och hela Sverige är en isklump. Många matcher måste säkert skjutas fram ett par veckor.
Sedan ser jag förstås fram emot fotlbolls-VM i Tyskland, det blir sportfest oavsett hur det går för Sverige.

Lite kul...?

2006-03-17T08:49:00.000+01:00

Ett ljudklipp som Andreas vill tipsa om.
Läs mer vad det handlar om på hans blogg.
Tanka hem härifrån Clock

En låt kanske...?

2006-03-16T08:28:00.000+01:00

Tänkte bjuda på en låt jag gjort, en första mix av en låt jag jobbat lite på de senaste dagarna.
Låten heter "747", klicka på bilden för att ladda hem. Ibland strular servern lite så man inte får hem hela låten - försök igen, filen är c:a 4,4MB stor och låten ska vara 4:42 lång.

Den har ingenting att göra med Kents låt med samma namn (visste inte ens att de hade en låt med det namnet innan jag gjorde den här).

Handlar om det där ovissa som många undrar över, vad händer när man dör?
Kommer man till himlen? Eller trillar man ner till "Old Nick"? Eller kanske poff, ingenting...?
Kontentan och slutklämmen i refrängen i texten är
"The closest I will ever get to heaven /
is at the top deck at a seven-forty-seven"

Den ska få ytterligare en del, eller snarare jag ska göra om musiken helt i sista versen. Måste dit något som bryter av lite från det övriga i den, en s.k. M8 (Middle Eight). Därmed kommer jag att lägga helt ny sång, som här låter ganska krystad. Även själva ljudbilden ska få en putsning, kan generellt bli mycket bättre. Kanske upp lite i tempo...?

Allt inspelat hemma i vardagsrummet till grannarnas förtret . Näää, så farligt är det inte - trummaskin, hörlurar och digitala effekter är det som gäller, nästan inga akustiska ljud förutom sången.

Mina gitarrer Dolly, Deborah & Basen har fått lufta sig.

Det brummar i kroppen...

2006-03-10T10:23:00.000+01:00

Håller just på och tillreder mig ett glas (dubbel, det är ju fredag ) .
Ja, ja, jag vet att det inte är bra för magen med Treo men det skiter jag i (av?).

Försökte igår kurera mig med
, och -

Tycker att det gick ganska bra, kände mig i.a.f. bättre för stunden
och det är väldigt OK även idag - men lite brum är det kvar i kroppen.

Snart är det helg och då ska jag power-vila.

Jobba när man är krasslig....

2006-03-09T08:18:00.000+01:00

Usch va' segt det är att vara så jäkla dumsnällt plikttrogen. Rosslig och hängig som man är går man ändå till jobbet, tänker att det är ju snart helg och så sjuk är jag inte så att det är sängläge. På mitt jobb är jag grymt ensam på min position och vet att det är ingen som gör mina åtaganden om jag är borta, därmed kommer jag ha dubbelt upp när jag är tillbaka.

Nää, dags att ta en morgonfika nu.

En vanlig fredagskväll...Not...

2006-03-05T14:52:00.000+01:00

Tänk vad konstigt det kan bli ibland. V hade just ringt och stämt av om vi skulle ha sällskap hem på T-banan och visst skulle vi det, tyckte jag. Tajmingen var bra på alla sätt och vis och jag såg fram emot hemfärd och en lugn kväll, kanske slinka in på någon najs pub för en stilla bärs på vägen hem.

Klockan är runt tre på e.m. - Då ringer det på min mobil. Först lite tveksam om jag skulle svara eftersom jag inte kände igen numret men jag tryckte i.a.f. på svara-knappen;
"Hej, jag heter Magdalena och ringer från Renck Åkerlund Films AB. Vi hittade dig på Statist.se och vi tror att du skulle passa perfekt för en roll i en video vi håller på och spelar in."
Visst, jag hade registrerat mig på den sajten http://www.statist.se/common/viewExtraDetailsPopup?personId=41946 när jag gick arbetslös i höstas och hade inte tänkt så mycket mer på det, inte aktivt sökt någon roll.
"Hur snabbt kan du komma till Filmhuset? Har du bil? Jobbar du? Kan du ta ledigt....?"
"Eeehhh....va'....? Vad är det här? Berätta mer!!!" svarade jag.
"Jo, vi måste snabbt ha en casting för vi behöver en avdankad rocker för den här rollen och du verkar stämma bra i profilen. Johan Renck regisserar och ..."
Jag avbröt - "Va', vad lattjo - jag har råddat åt honom förr när han lirade som Stakka Bo..."
"Men vad bra, då känner ni varandra." sa hon och fortsatte - "Det blir en del avklätt men inget fult, du får behålla underkläderna på - Är det OK med dig?"
"Visst det är lugnt", svarade jag, "har inga problem med det".
"Du kommer att ha en ung tjej som motspelerska och ni ska "hänga" i en soffa när vi filmar......"
Nu började jag inte bara bli väldigt nyfiken, jag började bli orolig också. "HÄNGA I EN SOFFA MED EN UNG TJEJ....????" Vänta nu...
M förklarar vidare;
"Det kommer att filmas så nära att det kanske inte ens syns vem som är personen på videon, det kommer att bli mycket hud, skäggstubb, kanske navel, brösthår... - Har du hår på bröstet?"
"Ja, någon ryamatta är det inte frågan om men visst har jag sju spridda och tre i klunga på mitt bröst."
"Jag tror det här blir bra - Kan du ta en taxi och lägga ut pengar...?"

Sagt och gjort, jag avslutar mitt arbete för dagen, säger till chefen att jag går lite tidigare, ringer V och berättar lite vad det handlar om och att vi inte kommer att ses på T-banan, meddelar Hustrun vad som är i görningen, går bort till taxistolpen och swischhhh......

Till Filmhuset anländer jag vid fyratiden, där blir jag varmt välkomnad av teamet och snabbt in i en sminkloge med M och fotografen Turid som ber mig att ta av mig kläderna (men behålla kalsongerna på). Blir fotograferad och de beundrar mitt blåmärke i ryggslutet (efterverkningar från skridskoturen förra helgen). Har ett snyggt skrapmärke strax ovanför naveln som även det väcker beundran. De gillar även den rika förekomsten av fräknar på min kropp. T plåtar i lite olika vinklar, ljus och distans. Sedan pinnar hon iväg och ska visa upp resultatet för Johan som har sista ordet. Det dröjer inte många minuter tills hon är tillbaka och säger att jobbet är mitt.....visserligen i konkurens med endast en snubbe till men ändå.... Vad har jag gett mig in på...?

Det är då det slår mig - Jag vet inte ens vilket band det är som håller på och gör en video. Jag menar - Johan har ju för fasen jobbat med Madonna, Kylie Minogue, Robbie Williams, All Saints..... Vad ska jag vara med i...? Vilken stjärna ska stå och glo på mig iklädd endast kalsonger...?

Nu var det inte så farligt med den saken, bandet är det relativt okända svenska
Revlon9 som ska lanseras hårt. Skivbolag i Frankrike som finansierar och så vidare. Två trevliga tjejer och en kille som kommer och presenterar sig och skakar hand å så där.

Så dyker min "motspelerska" upp vid sex-halvsju. En söt 21-åring som heter Josefine och kommer från Vetlanda. Hon låter som Lena Ph (jag stör mig inte på dialekter utan tycker tvärtom att det är charmigt, hon är dessutom sötare än Ph ).
Vi bekantar oss - Först lite blygt (hon) och trevande (jag) men ganska snart visar hon sig vara en trevlig och glad skit som jobbar i en skönhetssalong och det här ska nog bli bra. Hon är fullt medveten om den ringa kostymering vi ska ha och har inte heller några problem med det. Likaså är det även för henne första gången i såna här sammanhang.

Det är segt som tusan, mycket väntan och åter väntan. Man får besked att "Nu ska det bara göras....och se'n är det dags för er...lite matpaus behöver vi nu och se'n..."
Klockan är c:a nio när man äntligen får gå till sminkelogen och där blir jag sminkad av en "söt pojke" som heter Oliver. Jag får en hårklippning av proffset Erika på köpet, tack för det, det började ändå bli dags för ett besök hos frisören som jag nu slipper.
En halvtimme senare sitter man då äntligen i den där soffan. Johan berättar lite hur vi ska agera - Vi ska föreställa ett par som just kommit hem från krogen och vi ska ha bråkat och tjaffsat lite. Hon är rejält mycket yngre i förhållandet och hon har tröttnat på "gubbrockaren", vill göra slut och kasta ut mig. Min roll är alltså att se lite suddigt försmädd och deppig ut och hon ska mest bara se sur ut. Först filmar dom mig ensam och visst är det närbilder minst sagt, de kryper inpå mig så jag knappt kan andas. Efter 40 minuter frysandes i soffan är det dags för Josefine att bli filmad ensam och ytterligare någon halvtimme senare sitter vi båda där halvnakna med ungefär en halvmeter emellan oss . Det enda agerande vi egentligen gör under hela kvällen är huvudvridningar och blickar, kan vara nog så svårt visade det sig.
Till slut är filmen i kamerorna slut och alla är nöjda med vad vi presterat. Det applåderas till höger och vänster. Vi blir lovade kopior av videon när den är klar, ska bli grymt spännande att se resultatet - se hur mycket som används av det som filmats i soffan, det blir säkert inte många sekunder. Kvitterar ut gaget (600.- spänn att läggas i lådan för oförutsedda inkomster) och kan se'n äntligen börja röra mig hemåt. Det fixas en bunt taxibilar och snart ligger Filmhuset tyst och öde ute på det frusna Gärdet.

Äntligen hemma runt midnatt. Sätter mig i köket med Hustrun, knäpper en öl och berättar för henne helt sanningsenligt vad som hänt under kvällen.

Så kan det gå, en fredagskväll inte helt som andra.
Återkommer med videosnutten som jag gärna vill visa er.

Reklam i "det offentliga rummet"

2006-03-03T07:48:00.000+01:00

Det här suger hästb***e...

Retar mig något fasligt på den där reklamkampanjen från billiga flybolaget/resebyrån där några unga brats förfasar sig över att "...det satt en Svensson mellan pappa och mig..." och andra korkade budskap.
Vadå "Obehagligt..."???
Är människor som låter "företaget", eller ännu värre - skattebetalarna, pröjsa för att de ska sitta vackert på sina pudrade stjärtar finare än "Svensson"???
Visst, på bilderna är det bara modeller som gör ett jobb men det är själva typen av människor, attityden och budskapet som retar mig, uttalat av samma typ av människior som;

Inte köper "Situation Stockholm"
Är för fina för att plocka upp skiten efter sin bjäffsiga hund
Fortfarande tycker det är OK att smälla i sig gåslever
Är så snåla att de skriker när de bajsar
Nolltaxerar i sina 15-miljonersvillor....... o.s.v.

Nä, den kampanjen är inte alls i min smak. Det må vara ironi, eller vad de nu tänkt på när de drog igång denna, men när det bor en hemlös under reklampelaren affischen sitter på så är det inte annat än en spark i nyllet på de som inte har det så gott ställt.

Några andra reklamkampanjer som väckt reaktioner;

Kalle i ägget har redan avhandlats av Andreas men då mest om innehållet i produkten, det räcker så...

Eller Nogger Black...men hallå....märkte inte ens att det var något med konstigt med den föräns det blev debatt.

Med risk för att få på skallen så tycker jag det är fjantigt med den förfasan som en del (läs SL) gjort om Lindex's BH-reklam "We love boobs" . Har diskuterat den med Hustrun och hon har inga problem med den (å inte jag heller). Det är väl ett ganska rakt budskap, skulle kunna tänka mig den på svenska. Att, som SL, acceptera bilden men inte texten är lite underligt.

Vi tycker båda, Hustrun och jag, att OB's "Gör det bekvämt för din mus" är lite söt. Musen ser uppenbart nöjd ut på bilderna :-) . Så glad vill jag att musen ska vara.

Kom och tänka på den kampanj från H&M som var för c:a 15 år sedan, när de hade Anna-Nicole som modell. Vilket jäkla liv det blev!!! Jag körde bud på den tiden och hade bl.a. fotolabbet som framkallde bilderna som kund - Minns att min första tanke, när jag fick syn på bilderna, var att "Äntligen en modell som ser ut som en kvinna, inte en vandrande pinne".

Fyll på med fler hatreklamer, kommentera, bråka med mig, stånga mig......

Nu är det vår...!!!???

2006-03-01T08:12:00.000+01:00

Vaknade 05.40 och kunde inte somna om. Kände efter hur jag mådde och det var inte alls illa - riktigt bra faktist. Konstaterade dock att ländryggen fortfarande värker som tusan efter söndagens krasch på skridskoutflykten (se redogörelse längre ned). Svullen och vackert färgad är ryggen, har lite svårt att röra mig normalt. Tack o lov inga problem med skallen (eller det får nog andra bedömma), som jag slog i ordentligt.
Låg och snoozade till 06.15 då jag kravlade mig upp och stapplade in i duschen. Hustrun kommer ut i badrummet och båda ser lika förvirrade ut, hon något mer borta än jag just uppkliven som hon är.
Därefter en kopp fusk-latte* och lite nyheter på TV. Fågelinfluensa, halkolyckor i syd-/västsverige, uppror i ett fängelse i Irak, lite sportresultat (10-3, 0-1, 3-3...), väderprognosen säger mer snö.

Men stopp nu - vi är inne i mars månad och jag vill att det ska vara vååår. Var är solskenet, fågelkvitter, porlande bäckar, insekter som vaknar, full fart i båtklubbarna, tussilago i dikena, dofterna...? Nä, inget sån't...va' trist.
Visst har vi (haft?) en fin vinter t.o.m. ur en stockholmares perspektiv men nu får det snart vara nog, tycker jag. Jag vill fiska i en vik, sitta på uteservering, bygga verandan på landet, grilla något gott, knäppa en kall bärs i skuggan av en lövklädd björk, spela terängkrocket, bada naken från en skärgårdsklippa, besöka festivaler (eller ännu hellre vara delaktig på scenen), långa varma nätter, promenera hem i soluppgången (nynnar på "Sakta vi gå genom sta'n"...), gräsfläckar och "kruffs" .......

Nåja, det är väl inte sååå långt kvar till allt detta hoppas jag.

* "Fusk-latte" är snabbkaffe och mjölk i en tekopp som värms i mikron i 1½ minuter, skummas upp med en minivisp och voila - smarrigt. Detta är min standardstart på arbetsdagen, frallan tar jag lite senare när jag kommit till jobbet.

Aj, aj, aj.....

2006-02-27T11:28:00.000+01:00

Jäklar vad jag slog mig
när jag på söndagen skulle vara lite friskus, en sväng på hockeyrören innan FINALEN.
En strålande söndag i Stockholm, vi åkte till Östermalms IP och den konstfrusna 400-metersbanan. Alla omständigheter var toppen och man blev riktigt varm efter ett par varv. I ena hörnet av Ö IP finns det en korvmoj dit jag skrinnade för att köpa en läsk...aaahhhhh.... Sprintade tillbaka ut på banan där Hustrun med trånande blick (var det jag eller läsken som var objektet...?) sken ikapp med solen. Jag dricker lite, hon dricker lite, jag får tillbaka burken och lutar huvudet bakåt för ännu en klunk.........
Du vet när marken försvinner under dina fötter, man har för en kort stund upphävt tyngdlagen, man hinner se att SAS är på inflygning till Arlanda och sedan, väldigt påtagligt och helt plötsligt, dyker marken upp igen men då i form av ett brutalt överfall på ditt bakhuvud. Å fort går det... De skridskobeklädda fötterna for framåt men det var dessvärre de enda kroppsdelarna som ville ditåt, resten blev liksom kvar där detta akrobatnummer startade, med

Det positiva med den här händelsen var att se medmänniskors reaktioner. Medans huvudet fortfarande var inne i den studsande fasen fick jag en liten skara människor runt mig som undrade hur det var fatt och om jag behövde hjälp, tack så artigt. Jag befarade en lättare hjärnskakning men det verkar inte vara så illa. Ryggen fick sig också en rejäl smäll, jag hade skridskoskydden i bakfickan på jeansen och det gav en extra krydda åt den nu lite sargade stussen. Jag tror att det nu står JOFA stämplat i ryggslutet, svullet är det och ont gör det men jag är på benen och det går säkert snart över.

Det vara bara att ta bussen hem och nu kan jag för en tid framöver inte ens tänka på att försöka vara sund.

Jag brukar säga att "musiken räddade mig från idrotten" -
inte den här gången, jag skulle ha stannat hemma och spelat gitarr....

En ny gitarr :-)

2006-02-27T10:34:00.000+01:00

Köpte jag mig i lördags ett sån't här paket...
...ett "Metal Pack" nybörjarkit.
Ja, alltså, jag har lirat gitarr sedan barnsben men det var ett så jäkla bra pris att jag inte kunde låta bli. Kostade bara 1.795.- för en helt OK gitarr inklusive en liten övningsförstärkare och lite annat lull-lull (bl.a. en interaktiv CD med introduktionskursen "How to play guitar", den ska jag tammetusan gå igenom, det är aldrig för sent...) Jag har visserligen redan några guror men jag ifrågasätter inte varför du vill ha mer skor, tid, väskor, erfarenhet, jackor, pengar, eller vad du nu suktar efter...du vet hur det är.

Det kändes lite lustigt när jag i affären började snacka med försäljaren, som verkade tro att gitarren inte var till mig (eller kanske han trodde att jag var nybörjare, jag vet inte...?). Hur som helst pluggade jag in den i en Marshall-stack och drog några repor, ställde frågor och det visade sig att han inte hade så många svar. Jag ska inte ge mig in på en massa detaljer om elgitarrer och dess specifikationer men tänk dig att du måste vara kartläsare åt taxi-chauffören när du vill åka till Kungsgatan, eller visa sjuksköterskan var plåsterlådan finns, eller lära en thailändare några trix i köket, eller.......!!! Du hajar, va'...?

Väl hemma bytte jag till nya strängar och justerade hals, stall och lite annat och fick ett alldeles utmärkt bruksinstrument, en "yxa" som man säger i hårdrocks-kretsar. Måste tas med till replokalen i veckan och riktigt vrida skiten ur den, det är först efter ett sån't test man kan säga om den är bra eller inte.
Hon (alltid en "hon" i såna här sammanhang) heter nu Dolly.
Återkommer...

Monster - Lilla jag...!!!???

2006-02-21T11:44:00.000+01:00

Det där var en ball sida som jag fick nys om från Victoria & Emma.

Testade runt lite och fastnade för denna som behandlar ett av mina alter egon.

Händelsefattigt

2006-02-19T21:35:00.000+01:00

Har verkligen ingenting att berätta.
Måste man egentligen ha något att berätta om bara för att man vill skriva lite. Jag menar om man nu inte råkat ut för någon speciell händelse, positiv eller negativ spelar ingen roll, så behöver man kanske ändå få ur sig något.
Jag har den senaste veckan mest upplevt "icke-händelser" -
Har inte blivit uppretad av någon eller något, skaldjur och Champagne på "Alla hjärtans dag" (men det är vardag för mig ), tunnelbanan har gått som på räls, har inte fått någon istapp i huv'et.... o.s.v.

Kanske man är lite blassé, kanske det krävs något alldeles extra för att man överhuvudtaget ska reagera? Det kan ju vara ett, i svenska mått mätt, storstadsproblem? Det som sker omkring en här mitt i "Gamla Eken" upplever jag inte som speciellt ögonbrynshöjande medans besökare ser det som ett "jäkla hallå". Tänkte på detta då jag passerade vid "Plattan" (vilket trist och ogästvänligt ställe) i lördags f.m. - Grå betong, indianorkester, junkies gjorde affärer, försäljning av korv, människor i massor, en demonstration i ena hörnet, duvor, en polispiket i det andra hörnet, ett fyllo som slocknat, några punkkids på väg till Lava, en dam som halkade, en herre som hjälpte henne upp....
Näää, i mina ögon hände ingenting.

Har varit så jäkla bizzi på jobbet och på kvällarna sliten den gångna veckan att det bara gått runt i skallen. Har inte haft någonting bokat i helgen (förutom tvättstugan sent på söndag e.m.) och det har varit väldigt skönt.
Helgen har förflutit med mycket sömn, kärlek och umgänge med min älskade.

Kanske att jag för igång mitt band den kommande veckan, ska testa en ny basist på måndagkvällen och hoppas att det kan leda någon vart.

Nä, nog om ingenting nu...

Äntligen måndag

2006-02-13T11:18:00.000+01:00

Vad är det för fel på måndagar?
Inga alls, tycker jag.
Måndagar är egentligen väldigt underskattade. Å vad gnäller så många om - har ju just haft en helg att vila upp sig på och blicka tillbaka på (i.a.f. de flesta yrkesarbetande i Sverige).

Oftast ganska behagligt tempo på åtta-till-fem-kneget, det är liksom en uppstart på gång och man hinner med lite göromål som under resten av veckan mest får stryka på foten.

Den första måndagen på semestern, om man kan låta fantasin sväva iväg till det scenariot, är väl en alldeles jättebra dag. Då har man bara ledigt att se fram emot, minst en vecka eller så.

De måndagar man fyller år, eller det finns annan anledning att fira, är också riktigt bra måndagar.

För att inte tala om när julafton inträffar på en måndag (2007 härnäst). På köpet får man då även nyårsafton på en måndag.

Nä, måndagar ska inte underskattas. Dags att putsa lite på denna veckodags skamfilade rykte.
Ladda hem och lyssna på låten "Äntligen måndag" med Jävlaranamma, de vet att hylla måndagar.

Tar inte skit

2006-02-09T19:29:00.000+01:00

Jag är väldigt ny på min arbetsplats (6 veckor nu) och jag blev hastigt, men inte så lustigt, inslängd i mina arbetsuppgifter. Det var en rackarns massa att göra i början av min tid på Jobbet och jag ifrågasatte om det var rimligt att jag skulle göra det som faktist 2 gubbar gjort tidigare. Arbetsbelastningen var hög men jag vet nu att det var därför att vi låg efter så mycket och det har jobbats ikapp. Jag har vänligt men bestämt bett min chef B att jag vill ha lite mer/bättre introduktion i/på jobbet, hade väldigt vaga begrepp om vad jag skulle göra men det var fullt ös minsann. Var inte heller presenterad för företaget utan jag öste runt som ett UFO till mångas undran.

Detta hände häromdagen;
En morgon kom B in till mig och ylade; "Vi tar ett snack - nu!" Jag svarade att jag hade fullt upp, att jag inte hade tid just då men att vi lämpligen kunde bestämma en tid, kanske senare på eftermiddagen. "Nää men va' f*n, ska det strulas nu" (eller nåt likn.) fick jag då till svar...!!!??? Hmmm...snyggt...
Denna lilla ordväxling refererade jag till när vi senare satte oss ner och snackade (jodå, vi bestämde till slut en tid) varpå jag började mötet med att förklara för B att (citerat fritt från minneslådan) "Sådan skit tar jag inte från någon. Du som chef borde ha mer vett än att slänga ur dig sådana dumheter (jag har själv varit chef, dock ingen "Kostym"). Om det är den nivån på konversationerna här så är jag inte att leka med, kan också använda mig av en vokabulär som sannerligen inte är passande i en relation mellan Kostym och Knegare. SKÄRPNING". Så där höll jag på en stund och under hela denna svada satt han och tittade ner i golvet och sa inte ett ljud, som en tillrättavisad skolunge. Det var rätt kul att se, han försökte inte ens försvara sitt beteende från tidigare på morgonen.

Vi har nu en mycket bra relation :-) . Han är väldigt trevlig men jag har fortfarande inte fått en vettig introduktion i arbetet, kör hårt bara.
Jag är i.a.f. inte längre något UFO på Jobbet, alla vet vem jag är.

Kontentan; Ta inte skit, stå upp och säg välartikulerat (hrrm...nåja) ifrån, det blir bäst så i längden.

Goddag

2006-02-09T16:15:00.000+01:00

Som nykomling vill jag hälsa alla läsare välkomna, eeehhh...?
Vet inte hur mycket eller hur ofta jag kommer att skriva här
men jag ska försöka med ett par gånger i veckan,
kanske när jag har dö'tid på jobbet.

En del av er känner mig som Farbror T,
har figurerat lite i bloggar av Nini/Queen of Shadows.

Nu är jag Sir Realistic.
Kolla in http://www.sirrealistic.se för lite mer förhandsinfo.

Jag kommer att fylla på med storys och annat så snart jag har tid.
Återkommer snart.